Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad detta betyder kanske poetiskt vackrast, ehuru nog
subtilt. 1 »Verser av en kvinna som dragit sig bort från
världen» (1898) gör uppslaget ett visst intryck av originalitet,
men formen är så tung ocli otymplig, att även om man
räknar med en eftersträvad arkaism, dikten verkar föga
lyckad.
Emellertid har Levertin redan 1897 med »Bröllopet i
Kana» tagit ett större steg in i kretsen av den
symboliserande tankediktning, vilken nu träder i stället för hans
stämningslyrik och till vilken så många stycken i »Dikter»
från 1901 höra. Även i formen bära de vittnesbörd om,
att ett nytt skede i hans diktning är inne.
Vi ha under studiet av de enskilda dikterna kunnat
följa den så naturliga utvecklingen. Från början har tvivlets
ande ruvat på djupet av alla skaldens lyckokänslor; ju
flera och ju bittrare erfarenheterna bli, ju snabbare åren
fly och ungdomens eld förbrinner, desto mera fördjupas
denna livssyn filosofiskt, desto fåfängare te sig de hittills
dyrkade livsvärdena och hågen söker andra, vilka ligga
nära till hands. Men en själ, där en lidelsefull längtan att
leva med alla sinnen en gång slagit rot, kan aldrig ur
intellektets värld hämta den fulla trösten för vad hon
förlorat i känslornas, och så länge icke resignationen svept
henne i sin svala omfamning, skall hon alltjämt förtvivlat
och förgäves sträcka sig efter något mer. Och när detta
icke nås, blir allt tomhet, vanitas vanitatum!
1 många skiftningar återger Levertins dikt denna
utvecklingsgång, innan den förkunnar Salomos stora
avsägelse. Han har redan i de tidigaste av tredje samlingens
dikter funnit ett par mäktiga symboliska uttryck för sina
tankar.1 »Bröllopet i Kana,» som begynner med tre granna,
men alldeles icke överlastade strofer, där själva
situationen ges, framställer Människosonen, redan borta från
allt, kännande evighetens beröring och skådande livets gåtor
lösta. I en trängre ram och mot en mera reell bakgrund
1 Jag hänvisar också till den egendomligt tunga dikt, en hymn
till mörkret, »Timmarnas hymn», som jag avtryckt 1: 400.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
