Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fader säger om sin egen stams karaktär. Också pä
den ser han pessimistiskt, sådan den nu gestaltat sig.
Men ungdomsfolket från Kanans tjäll har förlorat sin
kärlek till livet och jorden icke av eget förvållande, utan
av ödenas makt. Dess hjärta bultar med svårmodiga slag,
blöder, letar och famlar, men självskapad är icke bristen
på världsbehag hos det. .Motsättningen mellan de båda
folken är på intet sätt uttryckligen framhållen, men ter sig
tillräckligt tydlig. Fader är för övrigt ett starkt bidrag till
det omedelbarast personliga elementet i denna diktvolym.
Efter den ingående granskning som ägnats denna
samlings enskilda dikter, behövas väl icke många ord för en
sammanfattning.
Jag skall då till först säga ett par ord om den
språkliga förnyelse Levertin ville införa genom en enklare och
snävare» form. Han kände, att ordprakten icke mer
passade för den fördjupning av tankarna, som han nått till
under årens lopp, och han sökte de mest motsvarande
uttryck för denna. Därvid har han säkert tänkt på antikens
dikt, dess gnomiska karaktär med en mening för varje
versrad, dess blandning av patos, reflexion och beskrivning.
Där tror jag han — utan att nu särskilt studera några
grekiska eller latinska poeter — sökt sina mönster, om
också ett och annat kunnat inges honom genom förmedling
av Goethe och Viktor Rydberg. Men den klassiska
förenklingen, detta att koncentrera levnadsvisdom i en rad, tung
av mening men slående klar, det låg visserligen icke för
Levertin, därtill var han alldeles för mycket romantiker och
själv alldeles för litet full av denna visdom. Vad han hade
att säga, var upprepningar av ungefär samma tema. och på
en lyrikers vis såg han det i syner och bilder. Men dessa
senare ville han på något sätt göra annorlunda åskådliga
och mera originella än vad han trodde sig gjort förr, och
följden kunde bliva den motsatta, åtskilliga tunga och sökta
liknelser, vilka dessutom ej träffade. Därmed är icke sagt,
att han ej understundom lyckats: man har t. o. m.
framhållit att en sats av denna art i Konstnärsönskan på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
