Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus och nytt liv. Och dock, hur annorlunda starkt betonas
icke oftast detta försjunkande hos Levertin — t. ex. i
»Domar», som blott vill somna bort från allt, eller till
och med hos Alexander, som vill låta sitt hjärtas enslighet
uppgå i nattens oändliga trånad. Vilken blick ger oss icke
detta över olikheten i de båda skaldernas väsen med all
deras likhet!
* * *
Levertin trodde själv, att »Dikter» skulle bliva hans
sista lyriska verk. Men fastän han där sagt så mycket,
vilket ljöd som sammanfattningen av hans erfarenheter,
kunde man lätt se, att de icke innehöllo någon egentligt
hel syntes av hans livslära. Den hade behov att liksom
än en gång formuleras i en enhetlig poetisk bild mot en
bestämdare bakgrund av ett människoöde. Tre år efter
det mottagandet av hans tredje samling berett honom så
mycken besvikelse, synes han på allvar hava planlagt cykeln
»Kung Salomo och Morolf»; om också något enstaka av
dess stycken härrör från tidigare tid och idén kanske länge
lekt i hans håg,1 har den synbarligen först mognat 1904
om sommaren, då han inom en mycket kort tid skrev de
flesta av dikterna. Emellertid blev samlingen icke färdig
förrän ett år efteråt.
Det är icke mycket som han utom denna cykel diktat
under tiden. Samtidigt med »Dikter» publicerade han en
sonett »Alrunan», det enda stycke i denna form han skrivit
sedan sin tidigaste ungdom. Sinnrikt utvidgar han den
gamla föreställningen om alrunans (mandragorans) rötter,
som likna människor och upphäva rop av smärta när de
ryckas upp, till en pessimistisk utgjutelse om förhållandet
mellan man och kvinna; men visserligen fordrar dikten
sin förklaring och är långt från den genomskinlighet en
sonett måste hava. Vidare ett italienskt minne, »Verona»,
1 Här och där möta i hans skrifter från tidigare år
antydningar om att kung Salomos gestalt sysselsatt hans tankar; det är
föga troligt, att Schucks uppsats om Markolfussagan därvid spelat
någon roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
