Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke fick fördunklas av alltför många bilder, den trots
»guldskruden», trots månskensförtrollningen och
blomdofterna lätta och vida luften över tankar och sinnen —
allt detta äi genomfört med en alldeles märkvärdig styrka
och enhet. Levertins diktion på höjden av sin mognad
liknar intet annat i svensk litteratur; kunde man tänka
sig en blandning av Tegnér och Stagnelius, skulle den
kanske komma hans nära, men där skulle dock saknas
det personliga tonfall av ömhet, vemod, innerlighet eller
allt detta tillsammans, som är Levertins ensamt.
Den värld han skapat åt sig i denna dikt, har ett
främmande tycke, och därför gör sig mången icke
förtrogen med dess allmänt mänskliga innehåll. Det är sant,
den är skaldens egen, och för att känna sig hemma där,
måste man känna med honom. Men antingen Salomos
»visdom» övertygar oss eller ej, så är det visst, att ju mer
man försänker sig i denna poesis egendomliga skönhet,
desto bättre förnimmer man, huru rika och djupa diktens
källor varit, desto ensammare och högre ter sig dess plats
i svensk lyrisk konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
