Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen själv, en svag drömmare, som aldrig är i stånd att
gripa lyckan och vinna den kvinna han älskar. Liksom det
psykologiska greppet på denne man är riktigt, har novellen
även i allmänhet en större känslighet och säkerhet än det
mesta Levertin hittills gjort. Den vill blott vara alltför
resonerande; och så visar det, hur blind han ännu är för sina
preciösa böjelser, när han i slutet samlar uttrycket för
olyckan i ett portugisiskt ord, som sällskapet använde
men som få läsare begripa. Liknelserna hållas fortfarande
i mycket litterär ton, stilen är icke lätt, och drag från
ung-domsnovellistiken — och personligheten själv, såsom
förkärleken för »gentila» kläder m. m. — sticka fram.
Det förgår nu en rad av år, innan Levertin återvänder
till novellistiken. 1896 publiceras rokokonovellerna »Ulrich
Theodors trolovning» och »Mathias Waldius’ utländska
resa».
Figurerna i den första novellen låta sig svårligen
identifieras historiskt. Men vägen till det tyska ämnet och tiden
— August den starke — är icke svår att finna. En sachsisk
militär och äventyrare, vilken slutade såsom
överceremonimästare hos Fredrik den store och, utomordentligt
hemmastadd som han var i de högre kretsarnas krönika,
offentliggjort åtskilliga anteckningar, i vilka dock även hans fantasi
gjort sig bred — han hette Poellnitz — utgav 1734 anonymt
en krönika om August den starkes hov, kallad »La S-axe
galante» och vorden mycket omtyckt. Levertin har läst
denna bok, han har i sin galanta novell efterliknat dess
händelser, det vill säga August den starkes bedrifter, och
därigenom lämnas oss för en gångs skull tillfälle att se, huru
Levertin förfor, när han arbetade med omedelbara källor.
Hans Ulrich-Theodor har synnerligt stora likheter med
prinsen i »La Saxe galante», närmast den, att han såsom
denne är utrustad med det yttre väsendets alla
upptänkliga fördelar. När Ulrich-Theodor reser inkognito, kommer
till Madrid, okänd deltager i en tjurfäktning och senare blir
införd i drottningens sängkammare längs en lönntrappa
samt gentemot henne bevarar en värdig hållning, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
