- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
159

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följande konstverk: »... medan 1’Åmitiés gudinna med

granatbladen kring huvudet höll för sitt bröst en medaljong,
i vilken Oreste och Pylade voro skulpterade, svärande
varandra evig trohet över elden i Tauris.» Hans visuella
fantasi är fortfarande ringa. Allt vill han ha samlat i
stämningen. Det gör också, att hans novellistik alltmer, ju
längre det lidit, fört mot en innerlighet och fördjupning,
vilka på sätt och vis synas föga överensstämma med den
givna rokokoramen. Ut ifrån denna bryter sig därför också
den sist skrivna av samlingens noveller, vilken på samma
gång är dess främsta, »Kalonymos».

Med rokokon har den intet annat gemensamt än tiden
och några drag som höra till denna, några
lokalbeskrivningar från gamla Stockholm och några Bellmansfigurer —
rätt godtyckligt ditsatta för övrigt. Den har desto mer
gemensamt med Levertin själv. De judiska familjebilderna
beröra nära hans barndomsminnen från mormoderns hem,
och liksom Levertins släkt tänkes Kalonymos härstamma
från Leewarden. Över allt det judiska i berättelsen,
Kalonymos’ drömmar liksom påskceremonierna i Henochs hus
och den unge judens vandringsöde, ligger någonting
besjälat och vördnadsfullt, som ger det en nästan mystisk
storhet. Men därtill kommer, att Kalonymos’
kärleks-mission, eller hans uppgift att på sin färd till alla de olika
judiska församlingarna predika försoning och broderskap
i stället för hatet, som han lärt av sin mor, icke blott är ett
uttryck för rasens sammanhållighet eller det slutande
sjuttonhundratalets filantropi: det symboliserar helt visst också
någonting hos Levertin själv, hans begär att komma ut ur sin
dådlösa pessimism, få ett avlopp för den handling, i vilken han
ville se sin rika känslovärld omsatt, någonting av detta, som
i »Trädgårdsgången» var den unge mannens trängtan att i
kärlek känna sig ett både med människorna och naturen.
Men också den andra sidan hos Kalonymos, begäret att irra,
oförmågan att låta sig bindas, vore det ock av en kvinna som
Esther, motsvarar säkert skiftningar i Levertins tankegång
under denna tid, och slutligen kan man väl föreställa sig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free