Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uret» — ocli han vill själv råda bot därpå »genom att öva
rättfärdighet på sitt sätt». Detta är jn icke så slående,
om ej man därmed jämför den milda, vemodiga tonen i
hela berättelsen, vidare huvudpersonens ädelmod och
självuppoffring för en idé, och dessutom en stark detaljlikhet:
»ramsan» i »Kalonymos», vilken läses vid påskfesten,
motsvaras av en bild, som guldmakaren använder på tal om
Guds godhet: sparven stjäl axet från marken, så kommer
sparvhöken och tar den, därpå blir höken uppäten av en
starkare o. s. v. Allt detta synes mig visa, att den danska
boken, vars roll som pastiche jag redan förut betonat,
kunnat i enskildheter påverka Levertin.
Namnet Kalonymos (eller Kalonymus) bars av en
framstående judisk familj, hemma från Lucca, sedermera delvis
överflyttad till Mainz och Speyer, vilken länge tog en
viktig del i ledningen av den judiska bildningen i
Tyskland under medeltiden och av vars medlemmar flera voro
liturgiska poeter. Vad Levertin annars säger om de
gammaljudiska personligheterna, vilka sysselsätta Kalonymos’
fantasi, är i all huvudsak historiskt riktigt, liksom också
vad han förtäljer om gudstjänsten. Materialet till detta
samlade han ej blott ur sina egna minnen, utan ock genom
att noga höra sig för hos bekanta judiska familjer. Att
han låter Kalonymos resa under helgen är däremot stridande
mot judisk sed.
* * *
Novellen »En annans ur» från 1899 ansluter sig i
uppställningen — reflexioner och minnen som draga förbi —
till »Ett novellfragment» och har samma starkt pessimistiska
syftning. Men den förebådar också på sätt och vis
»Magist-rarne i Österås», genom att den framför några svenska
ämbetsmannatyper och hågkomster från ett hem i en svensk
småstad samt snuddar vid en tidsbild från Karl XV: s
dagar. Den innehåller kanske någon reminiscens av
Strindberg, och sluttemat, den gamle ungkarlen på sitt kafé,
med blickarna vända mot kyrkogården, påminner ju icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
