Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
levda föreställningar och sanningens egen ande, som fyller
lungorna. Philippe de Virieus avsked från Koblenz är
en vacker hymn till revolutionens idéer, liksom det är
vackert och känsligt tecknat. Men det symboliserar på
samma gång, och starkare än »Trädgårdsgången», Levertins
avsked från rokokon och hans begär att fylla sitt bröst
med en anda, »skärande och stark som sanningens egen»,
detsamma som han tidigare och samtidigt uttryckt i sin
lyriska diktning — helt visst också, återigen, det tvivel,
varmed han mer och mer begynt betrakta erotiska band
och deras förhållande till mannens livsgärning.
De historiska omständigheterna, i vilkas ram
berättelsen är förlagd, har Levertin icke haft någon svårighet
att stifta bekantskap med. Emigranternas liv i Koblenz,
en av deras huvudorter, har blivit mångfaldiga gånger
behandlat, och svenska framställningar därom, av Armfelt
och v. Fersen, har Levertin säkert läst. Det förefaller
likväl, som om han närmast hållit sig till Ernest Daudets
»Histoire de Eémigration», i vars andra kapitel Koblenz
utförligt behandlas och där han kunnat inhämta de allra
flesta enskildheter. Dessa äro i huvudsak historiskt trogna:
någon enda person kan hava fått en oriktig titel eller ett
oriktigt förnamn — »Souleau» hette sålunda Suleau — och
kärlekshistorien är naturligtvis uppfunnen, fastän de Virieu
nog är ett namn som återfinnes i emigranternas historia,
buret av en för sin obeständighet känd man, vilken stupade
vid Lyon något år senare.
Trogen sin vana, upprullar Levertin en rad av tablåer,
lägger ett plan vid ett annat och behandlar det novellistiska
inslaget såsom en episod. Först är det en tablå från gatan,
med typer som apotekarn och frisören, speglande i sina
föreställningar och sin sysselsättning betydelsen av
emigranternas invasion i staden. Därefter kommer en tablå
från värdshuset Gyllene Solen (i verkligheten var det
värdshuset »Trois couronnes» som utgjorde medelpunkten för
emigranterna), där flera bland de franska flyktingarna
presenteras och där berättelsens huvudperson ser sitt öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
