Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låga dörrträn. Liksom snödimman, vilken allt
ogenomträng-ligare kom och andades på fönsterrutorna, närmade sig
framtiden uppför de tysta snöbackarna till Österås’
domkyrkoplats» — eller: »den av guldfärgade band hopflätade
svarta hårkronan över den höga gestalten». Ännu kan
Levertin forma så dåliga bilder som denna: »Hennes gång,
av naturen lätt och svävande som en sländas» eller som i
första ögonblicket tyckas svårfattliga och otympliga som:
»Hela hennes bleka ansikte var liksom upplyst inifrån av
ett slutet rums stillastående solsken» eller denna: »En ström
av tidskriftshäften och avhandlingar... började regna över
mattan», eller: »Karin skulle säkert ligga som mjuk, vit
bomull kring hjärtat», eller denna, med falsk expressivitet:
»sin mörkaste röst, den som Erland alltid kände tränga
djupt in mot sina inälvor». Och hur långt från reallismens
teknik han i enskildheter kan fjärma sig, bevisa uttryck
som »en brusande koppargunga», »morgonrodnadens röda
medeltida korstecken», »det svarta kaffet med tältbäddens
ökenrus». —
Dock, sådant är numera jämförelsevis sällsynt. Stilen
speglar i allmänhet rent och troget både de historiska
bildernas fasthet, reflexionens fladdrande flykt och
människouppfattningens känsliga intimitet. Och icke minst levande
och intensiv förefaller den där, varest bokens lära om hur
olika livsvärden stäckas i sin utveckling eller gäcka vårt
hopp att nå dem återför i vårt minne den drömmande, efter
kärlek och lycka trängtande, men innerst grubblande och
tvivlande lyrikern Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
