Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista farsdiktningen, varvid även källorna till en del farser
undersökas, samt visar sedan huru renässansens estetik
strängt fördömde detta slags diktning, men huru likafullt
mänga farsdrag togos upp i den nu framspirande
komedidiktningen. Den sista avdelningen innehåller en historik
över den franska komiska teaterns första skådespelare samt
en karaktäristik av typer från den lägre klass av
komedianter, som förlustade gatornas publik. Emellertid är
själva behandlingen vida mindre överskådlig, än denna
kapitelindelning tyckes ange. Den ledande tråden
saknas, det blir en del analys och en del bibliografi, men
ingendera fullständigt. Inledningen är väl svagast: en
uppräkning av farserna och ett referat av deras innehåll, utan
något försök att gå utvecklingen in på livet eller besvara de
många frågor, vilka författaren själv i sitt första stycke
betecknar såsom olösta. Man kunde ju icke begära en
undersökning sådan som den, vilken tjugutvå år senare företogs
av dansken J. P. Jacobsen (»Etudes sur les origines de la
comédie en France au moyen-åge»); men egendomligt är
det, att Levertin exempelvis icke tagit i betraktande den
dramatiska monologen, ej heller de latinska komedierna.
De båda huvudkapitlen, om de sista farserna och om
farsdrag i komedin, äro nog mycket viktiga, intressanta och
rika, och skildringen av farsörerna själval de två sista
kapitlen är upplysande och trevlig, ehuru man hellre erfarit
mer om charlatanernas förhållande till komedin (farsen)
än om deras personligheter. Flerstädes förekomma nya
iakttagelser som, ehuru hänförande sig till detaljer, hedra
den unge forskarens skarpsinne. Det nyaste är dock, såsom
redan antyddes, den sammanhängande framställningen.
Överallt märker man, vilken oändligt rik kunskap och
vidsträckt lektyr, som ligger bakom. Och man har känslan av
att undersökningen bedrivits med större följdriktighet än
den, med vilken framställningen är genomförd.
Det kvarstår nämligen ett allmänt intryck av att
Lever-tin icke smält sin myckna kunskap ordentligt, kanske ej
heller fullt genomskådat sin uppgift. Här, såsom ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
