Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planats i Gustaf III: s konventionella och stiliserade
bearbetning. Dock har jn konungen också en folklig episod,
och en viktig sådan — andra aktens skildring av det
öländska bondfolket och en idyll i färjkarlens hem med bröllop
och glädje. Att den är lånad från Collés bekanta stycke
»Partie de chasse de Henri IV» anmärktes redan i en
korrespondens mellan två samtida (vilket Levertin först senare
nämner); Levertin utfyller uppgiften genom att visa, hur
det franska stycket under Gustaf III: s ungdom spelades
i Stockholm och »genom sin nationellt-historiska karaktär
och sin vid denna tidpunkt ännu för det högre skådespelet
ovanliga prosaform i hög grad influerat konungens hela
dramatiska författarskap» (man beklagar, att detta yttras
blott så här i förbigående och att Levertin ej finner
tillfälle att utföra det på något annat ställe). Ett
verkningsfullt motiv i denna akt påpekas hava sitt ursprung i
Adler-beths divertissement till »Gustaf Adolphs ädelmod». Efter
att hava skildrat uppförandet av konungens pjäs på slottet,
övergår Levertin till Kellgrens bearbetning och uppvisar
genom att anställa en noggrann jämförelse mellan det utkast
som legat framför Kellgren och den färdiga formen, att
denna — vilken allmänt betraktas såsom helt och hållet
Kellgrens egen och den som först givit dramat liv — har
konungens anvisningar att tacka för synnerligen mycket.
»Liksom till ett inre ackompanjemang av lekfulla och
rörande melodier ur någon gammal 1700-talsopera av
Phili-dor eller Grétry har konungen för poetisk parafrasering
omformat sin prosa till arior, recitativ och körer, och det
finnes här ej en enda intention, som ej Kellgren följt,» säger
Levertin träffande och ger genom citat bevis för sitt
påstående. Efter en anmärkning om den Kellgrenska textens
förhållandena till Johannes Ewalds berömda sångspel
»Fiskarne», från vilket man antagit att Kellgren rönt
inflytande, förtäljer Levertin slutligen några drag ur
publikens hållning till operan.
På detta sätt genomgås alla stycken, och utom att
sålunda en fullständig överblick vinnes, bringas mycket nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
