Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riska gränserna, utan blir en fascinerande spegling av
själva personligheten med all dess märkvärdiga rikedom
på ansatser och idéer, dess mångsidiga mottaglighet och
dess gränslösa iver att skapa och verka utåt. Med en
konst utan motstycke i svensk litteraturforskning lyftes så
mot bakgrunden av detta slutkapitels lärda och
vittomspännande sammanfattning människan fram — och
Lever-tiu markerar därmed redan nu överlägset sin mening om en
sådan undersöknings högsta ändamål.
Jag har antytt vad man saknar i denna bok: klarhet i
fråga om det litterära värdet av konungens alstring, om
dess egentliga bestånd, om styckenas innehåll. Det hela
hade kanske vunnit på att indelas annorlunda: stycken,
som Gustaf själv utfört och som andra utfört. Det är väl
snarast en brist i det tekniska, något som alltid ville häfta
vid anläggningen av Levertins vetenskapliga verk. Men för
övrigt har han här ordnat sitt detaljrika material med större
skicklighet än kanske i något annat arbete.
Framställningen bevarar ständigt någonting vidsynt och lyftat, och
stilen har, frånräknat några enstaka bilder, en stor
åskådlighet på samma gång den är fylld av liv och i slutkapitlet
med dess ypperligt avvägda harmoni och brett och mäktigt
flytande föredrag verkligen överträffar allt vad Levertins
prosa dittills frambragt.1
sje sjc
Under sina forskningar i gustaviansk teaterhistoria
hade Levertin stött på den vittre Stockholmsrådmannen
Johan Wellander, författare till den första operans text,
vilken gavs på Gustaf III: s skådebana, »Thetis och
Pe-lée». En självbiografi av dennes hand och en samling
otryckta dikter hade givit honom lust till en monografi över
den icke synnerligt betydande vitterlekaren, kanske mest
1 Från 1894 härstammar också en uppsats om den gamle
svenske poetiken Arvidi, offentliggjord i Samlaren. Den är frukten
av en seminariekurs, som Levertin i Uppsala givit över svensk
poetik och utgör väsentligen blott ett referat av Arvidis läror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
