Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menterade, ytterst lärorika framställningen genomströmmas
av en verklig humanistglädje över vetenskapernas
framsteg och studiernas blomstring — och icke minst är den
en hymn till de empiriska metodernas seger. Ingenting
kunde hänföra Levertin såsom historien om forskartankens
mödor och människors framgångsrika arbete i idéers tjänst,
och fastän det gällde långt avlägsna tider, kände han
nästan en personlig tillfredsställelse att få hälsa dessa män
som väldiga representanter för svensk vetenskap.
Wellanders första Stockholmstid ställes på samma sätt
mot bakgrunden av det politiska och det sällskapliga livet,
särskilt ordenslivet, i huvudstaden. Giftermålet föranleder
en målande interiör från ett stockholmskt borgarhem;
riksdagen, i vilken han deltog, ger däremot icke stoff till någon
längre utflykt, vilket man kunnat frukta. Wellanders
diktning hade ursprungligen föranlett en skildring av
1760-och 1770-talens poetiska utveckling och rörelser, vilken dock
»svällt ut till ett helt verk för sig över upplysningen i den
svenska diktningen» och därför fick vänta till en annan gång
— därav blev sedan »Svenska gestalter». Likafullt
förekommer ett halvt dussin sidor allmänna betraktelser över
svensk skaldekonst från Dalin till Gyllenborg. Ett ännu
större antal är, vid behandlingen av Wellanders operatext,
ägnat operans historiska utveckling: stödd på särskilda
specialarbeten, mest dock av kompendiös art, genomgår
Levertin både den italienska och den franska operans
historia i allmänna och överskådliga drag.
Sålunda ger boken om Wellander ett rikt utbyte av
kulturhistoriska översikter. Kanske verka dessa, mer än
själva huvudämnet, att den lever och intresserar. Dock,
detta är svårt att avgöra. Levertin har förmågan att inställa
alla sina figurer så fördelaktigt i omgivningen och låta dem
belysas av det som i deras tidevarv är fängslande, att de
själva (alltid vinna — såsom en tänkande människobetraktare
finner intressanta föremål för sin iakttagelse även i sådana
objekt, vilka för andra sakna varje dragningskraft. Han
betonar uttryckligt och upprepat, att Wellander mer typiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
