Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i »Svenska gestalter» samt kan tjäna oss såsom ett
exempel. Här måste vi likväl, såsom ock vid dem, han ägnat åt
Gyllenborg och Creutz, minnas, att avsikten egentligen
varit riktad mot ett större sammanhängande arbete över
upplysningstidens diktning och att utvikningarnas bredd
till någon del kunna från denna synpunkt förklaras. Låt
oss då se, huru han arbetar.
Han fastslår först, i en mycket verkningsfull uvertyr,
fru Nordenflychts egenskap av den första författare i
Sverige, »som känt och förkunnat diktarvärvet som ett
kall», och vidare, att hon är den individuella svenska
lyrikens anfru: när han här jämför henne med Fran^ois Villon,
den franska personliga diktens stamfar, så hade han gärna
. den först framhållna egenskapen kunnat jämföra henne med
Christine de Pisan, vilken i Frankrikes litteraturhistoria,
ehuru vid pass fyra sekler tidigare, är den förste »yrkesman»
inom vitterheten. Därefter fastställes i ett följande kapitel
fru Nordenflychts egenskap av »portalfigur till den nya tiden»,
och i sammanhang därmed redogöres för Dalin såsom den
»gammalsvenske» mannen från en övergångstid. Vi lägga
märke till, att karaktäristiken av Lovisa Ulrikas hovskald
begynner med en karaktäristik av hans utseende efter
porträtten: detta är ett tillvägagående, som Levertin ofta
använder — även i fråga om fru Nordenflycht själv —
och som återfinnes hos Brandes, vilken gärna skildrar det
fysiska utseendet, för att ej tala om Sainte-Beuve, som
kan fråssa i ypperliga beskrivningar på utseenden, särskilt
hos personer han själv träffat. Nu går Levertin över till
biografin, därvid mera följande Sainte-Beuves så ofta
ådagalagda praktiska exempel än den teori, vilken låter honom i
kåseriet över Madame Récamier säga: »Kvinnorna borde
aldrig hava någon biografi, ett fult ord till bruk för män
et qui sent son étude et sa recherche.» På tal om
Tideman underlåter Levertin icke att peka på hela det
unga släkte under denna tid, som »tycktes komma från
Stoas och Atens pelargångar» och vilkas yppersta
representant var Vauvenargues. Vid analysen av Herdinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
