Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ». Det har, bland annat av Levertin själv, framhållits,
huru dessa bibelparodier äro ett litterärt mode — det
kunde gentemot hans påstående om att Bellman icke det
ringaste berörts av upplysningstidens idéer framhållas, att
de dock äro ett talande prov på den upplysningstidens
fördomsfrihet — lindrigt sagt som också gått honom i
blodet. Men sant är det ju visserligen, att något kritiskt
tvivel och någon genomförd rationalism får man förgäves
söka i hans dikt. Att han skrev religiösa poem, för det
allra mesta mycket medelmåttiga, i sin ungdom behövde
ej bero på annat än traditionen, som var stark omkring
honom; att han ännu på 1780-talet offentliggjorde »Zions
Högtid» kan man knappast betrakta såsom annat än ett
återfall i denna tradition, kanske också en följd av någon yttre
(materiell) påverkan, i alla fall icke som en återgång till hans
rätta natur med glömska av att han »väl länge suttit mellan
Fredman och Ulla». När det gäller, blir det facit Levertin
drager av Bellmans religiositet, ej heller i grunden annat,
än att han av den fått sin »lättrörda, känsliga natur» och
»den darrande mottaglighet, som är hans skaldskaps källa».
Men icke ens detta ville jag obetingat underskriva.
Religiositeten gav måhända hans känslighet ett tillskott, men
han var dock den natur han var, och vad hans skaldskaps
källa beträffar, så synes dess innehåll mig föga nog
uttömt med det anförda ordet: en oerhört skarp syn för
livets och människornas alla företeelser, icke minst de
groteska; och ej blott en målares syn, vilken Levertin
särskilt betonar i studien över Bellmans naturpoesi, men också
en dramatikers ingalunda »darrande» men åskådligt
upptagande och ögonblickligt återgestaltande syn;1 helt enkelt
ett stort genis förmåga att forma sig en allsidig
världsbild (här närmast sammansatt av de element omgivningen
erbjöd) samt betrakta den med geniets överlägsenhet —
allt detta utgör väl konstituerande delar i hans skaldskap
lika mycket som någon av religiositeten född vekhet. Utan
1 Detta vill väl Levertin ha sagt, då han talar om att
Bellman uppfattar allt som handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
