Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare årens ofta ansträngda komik, med tomt buller och
larmande cynism — <och hur likväl skalden i äldre år
återfått hela sin inspirations vårkraft, när han diktat sådana
»gudomliga mästerverk» som »Ulla min Ulla», »Liksom
en herdinna» och »Vila vid denna källa», i vilka hans
»idyllers pastorala vemodsklang» förnimmes vackrare än
någonsin. Levertin ser i det cykliska sammanförandet av
alla dessa sånger till en enhet någonting för 1700-talet
förvånande genialt och nytt och just i denna anordning en av
hemligheterna i deras verkan. Han kallar det med ett
föga lyckat namn »universalitet»; därmed menar han, att
Bellman skapat en hel värld för sig, och denna stad som
»blott är en enda residensstad, omgiven av ett par insjöar
och skogsparker, men hur idylliskt skön, hur orgiastiskt
genljudande av musik, kyssar, slagsmål, av ett ständigt
toklustigt klingande av glas och mindre aptitliga käril»,
den definierar Levertin, fortsättande i denna ton, med
en av de förträffliga, livfulla och rika synteser, vilka han
sedan skall ytterligare utföra i uppsatsen om den svenska
naturen i dikten. Han övergår till Bellmans svenskhet.
Vad är där att säga efter alla andra, som prisat den? Jo,
läs skildringen av hur Bellman gjort ett gammalt motiv
som »Opp Amaryllis» nationellt eller hur figurerna i hans
bibelparodier likna alster av primitiv folkfantasi på svenska
bondmålningar eller allmogevävnader: »hans Potifar är en
svensk major, som på gamla dar gift sig med en ung
skönhet, vilken känner det högst förtrytsamt att misslyckas
i sitt försök att giva regementets yngste novis tillfälle till
ett första lärospån,» hans Ahasverus med sin »kamrer»
påminner om kung Fredrik med sin gunstling och skaffare
Broman; men framför allt hur Bellmans sinne är svenskt
och hans själ hör samman med allt nationellt i lynne och
känsla. Här ger han den många gånger anförda
definitionen på svenskt nationallynne, eller just den del därav
som Bellman sammanfattar, och den må även stå här:
Det finns ett bestämt svenskt lynne, som hela vår litteratur
utpräglat, ett ynglingalynne, ett musikant- och äventyrslynne, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
