Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att konungen dock till slutet bibehöll sin gamla förkärlek
för Schröderheim, såsom synes av att denne kallades till
hans dödsbädd och satte upp ett tillägg till hans testamente.
En mästare i det lilla intrigspelet, passade Schröderheim
icke i den stora kampen: »trefalt fredlig som
kammarsittande ämbetsman, litterär sybarit och godsint borgare,
var hans idealbild av livet säkerligen en festbankett med en
god taffel, kvicka gäster, spirituella infall och fyndiga tal».
Hans sällskapskrets skildras och hans olyckliga äktenskap,
hans litterära begåvning karaktäriseras, hans levnads slut,
då han, bruten vid unga år, i ensamhet tynar bort på sitt
Järva, ger liksom en »sens moral» till denna existens, där
en del av de lysande och de svaga sidorna i rokokons liv
så handgripligt kunna beläggas. Kanske har Levertin ej
givit tillräckligt erkännande åt Schröderheims bättre
egenskaper och det stora inflytande han under en tid ägde;
men mycket intressant och säkert i huvudsak riktig är
hans sönderdelning av denna figur i alla dess
beståndsdelar.1
På ett helt annat sätt representativ för tiden är greve
Claes Julius Ekeblad, vars digra dagbok lämnade stoff till
den andra uppsatsen, en verkligt bred tavla »ur rokokons
liv», såsom också N. Erdmann betitlat en senare bok med
samma ämne och delvis samma innehåll. Det är
uppfostran och universitetsliv, lantliv och hovliv, familjeliv,
vänskap och icke minst erotik, med en mängd figurer som
sväva förbi och bland vilka man ett ögonblick tycker sig
leva. Det är doften av hela rokokons atmosfär, såsom i
novellerna, det är dess seder och vanor redan under en tid,
som ännu icke var Gustafs — ty Ekeblads ungdom inföll
under 1760-talet och han hade själv föga att göra med
1 Denna studie fullständigas av inledningen till den upplaga av
Schröderheims brev, vilken Levertin utgav i »Svenska memoarer och
bref VI» 1902. Där ger han (s. VII) på några rader en utmärkt
syntes, såsom han kan göra; ur breven samlas några älskvärda drag
till karaktäristiken (s. XV), och Levertin säger bl. a. riktigt, om
ock med någon försköning: »en röd strimma av den parodiska
livs-berusning, som i oförliknelig strålbrytning brann hos vännen Bell
man, fanns i Elis Schröderheims själ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
