Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägelsc mot inneboende karaktärsegenskaper eller
överensstämde med dem, ej heller, vilka spår de satte i Gustafs
yttre uppträdande och huru detta förklarar vissa omdömen
om honom — i detta avseende får man på många punkter
en allsidigare bild t. ex. just hos Odhner. I en jämförelse
mellan Gustaf och hans samtida Fredrik II, Josef II och
Katarina, ganska vansklig, förefaller det, mellan så olika
storheter, framhåller Levertin Gustafs franska
temperaments-drag gentemot de övrigas tyska; detta ligger i grunden
nära till hands, när det gäller en person med en så
uteslutande fransk uppfostran som Gustafs, vilken dessutom
ju icke en gång förstod det språk, som var de andras
modersmål. Han får emellertid tillfälle till en con amore
utförd bild av den ryska kejsarinnan. Han tilldelar vidare
vart och ett av Gustaf III: s olika porträtt deras attribut
och slutar med en sammanfattning, i vilken ytterligare
betonas hur svårt det är att göra ett helt av alla dessa
olikartade och brokiga smådrag: han bedömer rätt strängt
»dogmatici, som vilja döma livet efter linjal» och de
»borgerliga och rättframma naturer», som stötas av konungens
teatraliska väsen. Och mot dem sätter han alla, som
fängslas av Gustaf III: fosterlandsvännen, som beundrar hans
energi och hans patriotism, fantasimänniskan, som älskar
hans strålande bild, kulturentusiasten, som förstår att han
skapat ett vårligt och svenskt andligt liv omkring sig,
och psykologen, som drages mot hans personlighet med
dess skiftande facetter och dess praktfulla fast
oregelbundna kristalliseringsform. Oförtydbart tillkännager sig
här Levertins egen ståndpunkt: det skiftande och oroliga
tar han mera som en yttre lynnessak; de egenskaper han
sist framhåller, finner han väsentliga, och fosterlandsvän,
fantasimänniska, bildningsentusiast och psykolog som han
själv är, medger han sig alltså vara full av beundran,
kärlek och intresse för Gustaf III.
Vad jag redan tidigare sagt om denna essay, antyder
att man i den saknar psykologisk fördjupning, kritisk
undersökning och mångsidig betraktelse. Det är en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
