Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En enda gång har Levertin format en självständig studie
över ett ämne ur antik litteratur, vilken dock sysselsatt
honom så mycket: det är, när han skriver den hymn »Till
’Naturens Epos’», som inleder »Diktare och drömmare». Jag
har tidigare omtalat (1: 379) att tanken på denna essay
vaknat under en stjärnklar augustinatt på Tidö: motivet
med stjärnenattens ensamhet förekommer ju flera gånger
i uppsatsen, men om ett naturintryck verkligen varit med,
så har det blott förmält sig med det intryck, han haft av
skaldens tankebyggnad. Och jag frågar mig om här icke
spåras en stark beröring med Pascals nattankar.
Såvitt jag kan se, går Levertins studium av Lucretius
tillbaka till 1895, då han först läser honom i en från
K. biblioteket lånad tysk översättning. Jag tror, att man här
kan finna ett samband med det intresse han — på grund
av den börjande sysselsättningen med Linné, varom
tidigare talats — vunnit för naturvetenskaperna och i förening
därmed för de filosofiska åskådningars historia, vilka
med dem voro besläktade och om vilka han nu rådfrågade
en del arbeten. Följande år synes han ha vinnlagt sig
om att tränga in i Lucretius pä originalspråket, och
samtidigt läser han ett verk, som för honom tydligen
öppnade en bred väg till förtrolighet med den store skalden
och vilket han även annars högt beundrade: Langes
»Ge-schichte des Materialismus». Därefter har han, mitt under
arbeten och studier av de mest olika slag, icke lämnat
taget i Lucretius eller i Langes bok — vilken han
full-ständigat med en vidlyftig biografisk och allmänfilosofisk
lektyr — tills han på hösten 1898 skrev ner sin essay
i Paris. Den är utan fråga en av hans ståtligaste
och intimaste på samma gång, och själv uttalade han ju
också med den en tillfredsställelse, som hos honom var
ovanlig i förhållande till hans egna arbeten.
Tre förutsättningar hava, synes det mig, skapat
Lever-tins beundran för den romerske diktarens verk: först dess
egenskap av världslitteraturens väldigaste lärodikt, lika
imponerande genom sitt tankeinnehåll, sin »förfärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
