Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var väl icke Levertins mening, som de tyska
nyromantikernas, att konsten skulle lösa alla världsgåtor, men där
är dock något av samma tillit till dess förmåga att förklara
allt och i sig samla allt.
Detta något obestämda resonemang om den positiva
vetenskapens omsättning i dikt synes, när man hos
Levertin söker efter en noggrannare formulering därav,
betyda ungefär detsamma som ett försvar för historisk
diktning — jag återkommer här till något, som redan i
det föregående berörts. När Levertin talar om, att Flauberts
romantiska konstdyrkan frälses från nyckens regellöshet
och litenhet genom hans teori om diktens objektivitet, när
han skildrar hur »fantasiens hetshunger» hos Flaubert
förenar sig med »tankens törst efter det iakttagna, bevisliga
och precisa», hans »likgiltighet för ögonblickets ryktbarhet
och ryktbarheter, handlande och händelser, som beror på
en filosofisk blick över världen, för vilken nuets braskande
anspråkslöshet förefaller tom och löjlig», så framställa sig
dessa synpunkter, för vilka Levertin har en oförtydbar
sympati, närmast förverkligade i Flauberts historiska
romaner. Också slutar han ju den anmälan, vari detta står
(om Flj. Christensens bok, »Nordisk litteratur») med att
högst uttryckligt betona, vilken ofantlig vikt detta har för
hela den moderna litteraturen. »Hans storhet är, att den
moderna tidens historiska syn först genom honom fått ett
värdigt konstnärligt uttryck, och därigenom är han den
största litterära företeelsen i Frankrike efter Victor Hugo.»
Men den moderna tidens historiska syn det är just för
Levertin det sätt, varpå vetenskapen lärt oss att skåda
företeelserna: lyftad och förklarad genom konstnärens
fantasi blir den diktningens högsta utgångspunkt. Levertins
försvar för romantiken gestaltar sig sålunda riktigare
sagt till ett försvar för fantasidiktning i denna objektiva
mening.
Tydligast sammanfattar han sina åsikter härom i en av
sina mest teoretiska uppsatser, de utan tvivel ensidiga,
men djupt genomkända och glänsande utförda aforismerna
L9 — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
