- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
295

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är det, som konstituerar skaldskap. Det är icke sant,
att »allt som vi skapa skönt av liv är en konstnärs verk»
eller att de största skalder äro de, som aldrig skrivit
någon dikt. »Konst hänger ihop med kunna, och
konstnär är den, som kan uttrycka vad han vill och tänker.»
Att sätta likhetstecken mellan livsinnehåll och konst är
oriktigt. Och nu följer en i grunden elementär, men
synbarligen mycket behövlig framställning av skillnaden. En
själasörjare, en läkare, en domare, som tar sig för att
nedskriva sina erfarenheter, blir ingen konstnär, hur
intressanta saker han än har att berätta, om icke livet
avtecknar sig i en konstnärsinbillning, som omsmälter
materialet. Ett referat av ett brottmål, en
familjekorrespon-dens kunna intressera mer än ett skådespel eller en roman,
men de bliva därför icke konst. I dem är det överlåtet åt
läsaren att i fantasin omforma händelserna och göra sig
en bild av råämnet. 1 de senare är man i konstnärens
våld, ser med hans ögon, tänker med hans tanke — om
det nämligen är verklig konst han frambragt. Hans form
sammanhänger därför på det innerligaste med hans ämne,
eftersom den endast utgör betingelsen för att detta skall
träda fram sådant han ser det, och bekänner han sig på
sådant sätt dyrka formen, så är det intet annat än ett
uttryck för hans »självrespekt, hans trohet mot sin inre
bildvärld utan dagtingan... hans artistiska yrkesheder, med
ett ord». Konstens form är helig emedan varje förvanskning,
var slapphet i formgivningen också alltid blir en
förvanskning och en förslappning i tanken. Men att tillspetsa »Eart
pour l’art»-formeln utöver detta, och fatta den efter
bokstaven, är meningslöst. Konsten kan icke frigöras från
personligheten, därför att konstnären icke upphör att vara
människa, den kan ej sväva i luften: och den diktare, som
mest fanatiskt förfäktat konstens suveränitet, Flaubert, är
också en av de starkaste personliga konstnärer som funnits.

1 korthet sagt alltså: konst är konst blott om form och
innehåll befinna sig i fullständig jämvikt. Att tala om
formen för formens skull är nonsens. Men å andra sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free