- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
299

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur har Levertin för övrigt icke prisat Tolstoj därför,
att »ingen tagit på så blodigt allvar diktens ideala
upp-fostrarplikter mot mänskligheten» och för att han är den
störste av »sanningens konstnärer» — hur mycket rymmer
icke redan detta ord! Vilka epitet har han icke — i
samma artikel om Nobelpriset — för Ibsens och Björnsons
idealism? Hur stort ser han icke Zolas livsverk i
nekrologen över denne, hur böjer han sig icke för hans
evangelium om de lägre klassernas frammarsch, hur erkänner
han icke det höga i Zolas harmoniska framtidshägringar,
om också han icke kan tro på dem? Överallt gripes han
av stark strävan och manligt allvar, både intellektuellt och
moraliskt, och hans ord få en helt annan klang än annars.
Och där livsskildringen har det större djupet och den
bredare räckvidden, där ger han alltid företrädet. Lärorikt
är att från denna synpunkt jämföra hans olika artiklar om
Anatole France med varandra och se, huru tonen i
recensionen över »Crainquebille» — en ren tendensdikt om
inskränkt byråkrati, naiv och elak masspsykologi och den
beskedliga oskuldens vanmakt inför dem — är olik de
flesta övriga.

Det är överflödigt att hopa flera exempel. Man frågar
sig blott, hur inför alla dessa och liknande uttalanden
den föreställning kunnat uppkomma, att för Levertin det
tomma esteticerandet varit det karaktäristiska och hans
kritik rättad därefter. Svaret härpå är icke alldeles enkelt.
Först och främst har Levertin själv i en enquete om 1’art
pour 1’art, föranstaltad av kalendern Nornan 1905, uttalat
sig på ett sätt, som kunde missförstås och som även tolkats
till förmån för denna teori. Han säger:

»Etiken inom skönlitteraturen bör finnas i diktarens
karaktär och där stå till ansvar, men i dikten själv är all

Bjerre ser diktens livsvärde) »beror åtminstone till två
tredjedelar på framställningssättet och dess konstnärliga energi — i
jämförelse härmed spelar ämnet en underordnad roll. Åtminstone
så länge det gäller det omedelbara intrycket utan moraliska och
tendentiösa bitankar.» Också här varnar han för varje ensidigt
betraktelsesätt, men riktar sig naturligtvis främst mot den
moraliska ensidigheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free