Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han är åtminstone icke någon kritiker. Finnes det icke i
alla stora litteraturverk någonting som endast avslöjar sig
för sympatin? Men vi måste framför allt känna oss själva
och veta, vad av oss som smyger sig in i våra intryck
och våra omdömen och vad av detta är vårt eget, vari
det skiljer sig från andras ...
Liksom Levertin tilltalades av Brunetiéres kult för
Frankrikes klassiska litteratur, så har han också genom
läror som de citerade kunnat få uppmuntran och mod
till sin förkunnelse av skönheten, sin hänförelse för konsten,
lösgjord från tjänarinneskapet hos den sociala tendensen,
sina tankar om diktbildens eviga tillämplighet på
människorna, sin strävan att utgå från förståelse och sympati
för författarens avsikter. Han behövde därför naturligtvis
icke ansluta sig till Brunetiéres huvudsatser, fasthålla vid
auktoriteten eller tro på »1’évolution des genres» eller gå
ifrån sin åsikt om den subjektiva poesin. Han uppger icke
heller sökandet efter det historiska sammanhanget, och
något medvetet betonande av hans eget individuella
åsikts-moment till skillnad från vad andra tänka, kommer hos
honom icke i fråga — om det nu var detta, som Brunetiére
menade. Levertin vet med sig själv, att hans kritik är
tillräckligt självständig och personlig ändå.
Faguets och Anatole Frances impressionistiska kritik
ha säkert givit Levertin rikliga eggelser, och särskilt hos
den förstnämnde finnes det, liksom i hans essayer, mycket,
som påminner om Levertins vändningar. Men det vore
fåfängt att försöka några närmare jämförelser.
Till sist blott ännu en erinran om, huru hos Levertin
alltid den historiska synpunkten söker att tränga sig fram.
Huru mycket han även häri kunnat lära av franska
förebilder, är det dock visst, att den grund, på vilken han
från början byggt sina litteraturhistoriska studier, också
här är skönjbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
