Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga blivit bedömt; det finnes andra, för vilkas vidkommande
hans omdöme måste betraktas såsom icke slutgiltigt,
emedan det omfattat blott en del av deras alstring, till
äventyrs icke den viktigaste. Sannolikt har Levertin under
tidernas lopp ändrat sin åsikt i en del punkter och han
hade själv troligen icke, om han utgivit sina äldre
bokanmälningar, låtit dem stå oförändrade eller i varje fall
tillagt några nya betraktelser. Men oberoende av allt detta,
få hans uppsatser, för det mesta fyllande ett tillfälligt
ändamål, det journalistiska att för allmänheten presentera
böcker och författare, naturligtvis gälla sådana de äro.
Ur den rika källan skola vi nu söka att sammanställa det
huvudsakligaste av hans tankar om den litteratur, vilken
vuxit upp kort före och samtidigt med honom, ur vilken
han lärt eller vars utveckling skedde under samma
förutsättningar som hans egen.
* * *
Ungdomsförtjusningen för Snoilsky, vilken kom
Le-vertin i likhet med så många andra att i början efterlikna
hans vers, förvandlar sig hos den mognade författaren och
kritikern till en vacker respekt, med ett ofta upprepat
betonande av vad hos Snoilsky saknas och vilket naturligtvis
är det, Levertin själv satte högst i lyriken — det romantiska,
i hans mening. Han har många gånger yttrat sig om
Snoilsky, mest alltid upprepande samma allmänna saker
och endast en gång, i sin anmälan av Warburgs biografi
(»Essayer 1»), har han försökt en mer ingående
karak-täristik av hans utveckling. Redan i sin första
uppsats från 1898 (»Diktare och drömmare») ger han
huvudlinjerna, prisar Snoilsky som »vår verskonsts mästare», vars
form vid sidan av Tegnérs är den mest beundransvärda
svensk poesi äger, och en tolkare av fosterländsk hävd,
visserligen med mindre djup fond av patos än Runeberg,
men i gengäld bjudande mer monumentala strofer; han
framställer honom som aristokraten bland skalderna, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
