Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin har genom sina anmärkningar om tvedräkten
hos skalden givit uppslag, som sedermera förts mycket
långt. Utan tvivel hade han rätt. Han hade också rätt i
att betona det rationalistiska, det skymningsfria och
sol-skensklara i mästarens diktning och att framhålla,
hurusom med de senare diktsamlingarna ingenting nytt kom till.
Men likafullt tyckes det mig, som om bilden icke vore
fullständig. Den har för mycken färg av kritikerns egen
lyriska subjektivitet. Ingen nekar, att Snoilskys första
dikter alltid komma att omge hans minne med en sällsynt
ungdomsgloria, icke heller, att de pessimistiska sonetterna
äro djupa uttryck av personligheten — och i dem finnes
dock även mycket av det vida och allmäntmänskliga Levertin
tyckes sakna. Alltför mycket av blott aktningens honnör
är det han ger »Svenska bilder», vilkas litteraturhistoriska
betydelse han icke synes mig fullt uppskatta. De »nya
dikterna» innehålla dock även sådant som Levertin
saknar hos Snoilsky, flera av dem innehålla en
utomordentligt fin dallring av just den aningens poesi, han önskar,
om också den icke är mystik eller lidelse i djupare mening.
Och den tredje samlingen förtjänar säkert ett fylligare
omdöme än Levertin ger den, då han säger, att »i ljuset från
dessa ofta smärtsamma och trevande försök till
självöver-vinnelse och förnyelse faller ett nytt skimmer» över den,
»som i en mängd ibland sinnrika, ibland tvungna bilder
och paralleller söker tolka denna inre kamp efter väsendets
och världsåskådningens förvandling». Också detta är riktigt,
också här finnes ett nytt uppslag; men Levertin har icke
erinrat sig, vilken verkan just denna tredje samling gjorde
på hela den generation, som då stod i början av tjuguåren
och hur denna där fann en ny poesi, talande till de ideal
ungdomen med hänförelse omfattade. Man hade önskat,
att Levertin anlagt en mer historisk utgångspunkt. Och,
såsom jag redan antydde, det är dock alldeles oriktigt,
att Snoilsky med våld tvungit sig till demokrati.
Lever-tin betonar ju själv, hur han växt upp i de nationella
rörelsernas och frihetsstridernas gyllene period; ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
