Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycket av en moralisk höghet, ett ideellt patos, sådant
man i svensk vitterhet endast finner det hos Geijer.
Såsom allmän karaktäristik skall helt säkert detta icke
jävas; och mycket därav kan anföras som glänsande prov
på hur ett intuitivt förstående av helheten i en
diktarpersonlighet förenar sig med ett genomträngande omdöme,
båda tillsammans gjutna i en harmonisk form: dessa sidor
om Rydberg äro kanske de enklaste och mest plastiska
i hans kritiska konst, och deras skönhet återstrålar såsom
en reflex från själva den gestalt de behandlade. Redan
detta bevisar, hur djupt genomträngd Levertin var av
vördnad för Rydberg och huru han liksom smög sig in i
dennes väsen, så olikt hans eget. Men att bilden, framför
allt i fråga om Rydbergs diktning, blivit halv, det måste
åter erkännas. Frånvaron av varje enskild analys gör, att
karaktäristiken icke meddelar någon föreställning om alla
de utomordentligt poetiska och rent mänskliga vibrationer
av tankar men också av känslor, som göra Rydbergs dikt
ej blott beundransvärd men mången gång så personligt
tillgänglig och gripande, samt skänka oss ett tillskott i
vårt väsensinnehåll såsom få nordiska skalders diktning.
Den kan också vara annat än en Thorvaldsensk relief,
den kan ha sus av mäktiga eolsharpor och djupa ekon
av de innersta mänskliga förnimmelser.
Då jag nu övergår till Levertins bedömande av August
Strindberg, rör jag vid den punkt, där hans kritik mest
angripits. Den kräver alltså en vidlyftigare utredning.1
Levertin var sjutton år när »Röda rummet» utkom,
en tidpunkt, då han var ofantligt mottaglig för litterära
intryck. Hans beundran uttryckes i en sonett (1: 70), där
främst stridsmannen, gisslaren Strindberg hyllas. Egen-
1 Självfallet polemiserar jag icke mot en bevisföring sådan
som Bengt Lidforss’ (»August Strindberg och den litterära
nittitalsreklamen»); den blev för övrigt i sak vederlagd av Fr. Böök (»Oscar
Levertin och Professor Lidforss»). En utredning om Levertins
förhållande till Strindberg, vilken jag också i det stora hela kan
underskriva, finnes i Landquists ovan citerade djupgående uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
