Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss mån kan pröva, är, om kritiken gjort rättvisa at de
föreliggande arbetena eller icke.
Vi skola återvända till Levertins omdömen.
Artikeln om »Tryckt och otryckt» behandlar helt och
hållet »Vetenskapsdiktaren». Den går ut frän en
förutsättning, som då syntes berättigad, men snart visade sig falsk:
den, att, som Levertin säger, »ett av vår poesis rikaste
sinnen mitt i mannaårens kraft velat abdikera för att i
stället söka vinna forskarens så mycket torrare lager».
Denna ståndpunkt, vars möjliga förändring Levertin icke
ens sätter i fråga, föranleder honom att återigen kasta
en blick tillbaka på Strindbergs bana. Han fastställer dä
till först, att denne så gott som aldrig var uteslutande artist,
ensamt ledd av konstnärligt skaparbehov, »nästan alltid i
första hand undrare, frågare, motsägare, teoretiker». Det
är väl icke så lätt att draga gränsen. En konstnär ger väl
just i sina skapelser uttryck åt sin undran och sina frågor
inför livets gåtor, fastän hans form är en annan än andras.
Men det är naturligtvis icke Levertins mening att förneka
detta. Vad han vill säga är tydligen, att Strindberg av
alla sina skapelser gjorde omhöljen om sitt eget jag,
symboler för sin egen brokiga kamp, icke gestalter utanför
honom med självständigt liv och språk, utan hans talemän
i oändliga skiftningar, med allt vad som rörde sig inom
honom, från de högsta inspirationer till de lägsta lidelsers
brutala uttryck, från de djupsinnigaste reflexioner till de
vardagligaste och mest manipräglade föreställningar. Men
ändå: »Mäster Olof» är svenska litteraturens yppersta
historiska drama, ett mästerverk, som varje år borde gå över
scenen, »Röda rummet» är den mest lysande och blodiga
satir vårt sekels svenska vitterhet känner; i »Fadren> är
Strindberg en skapande konstnär av ojämförlig styrka, det är
svenska litteraturens yppersta moderna drama, stort i sin
orimlighet, överväldigande i sin brustenhet, dystert skönt
— Den senare framhåller i en översikt i Nya dagl. allehanda 7 o.
14 juni 1915) huru samtida litteraturgranskare genomgående
för-höllo sig kritiskt gentemot Strindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
