Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verk i svensk litteratur och svenskt andligt liv.1 När
Strindberg själv klagar över att nittitalsmännen glömt vad han
gjort — eller rättare sagt skymfar dem därför, så må man
minnas, att det, såsom redan ovan antyddes, icke var mot
honom angreppen riktade sig och att tvärtom hans
»romantiska» och historiska ungdomsdiktning (man tänke blott
på »Mäster Olof») alltid av dessa män hölls högt; och när
det hänvisats till, att hos honom fanns det väsentligaste
som påkallades i »Pepitas bröllop», nämligen »livsglädje
med barn och hem», så var det dock icke det slags
glädjeevangelium, som möjligen dolde sig bakom »Giftas’»
bitterhet och grovhet, vilket de ungdomligt övermodiga
förkun-narna av det nya programmet saknade. Men jag har redan
ovan sagt vad som föranledde Levertins stränghet mot vissa
sidor hos Strindberg. Denne gjorde själv allt för att
inbjuda till en upprepad och nödvändig granskning av
dem, och en sådan kunde fortsättas i oändlighet; att
Le-vertin utnyttjade tillfällena i väl så rikligt mått, bör icke
bestridas. Därtill kom, att flera av de arbeten, han
anmälde, i själva verket hörde till Strindbergs svagare och
utmanade kritiken. Det är mycket att beklaga, att han icke
skrivit om flera verk, men detta berodde åtminstone i
många fall på tillfälligheter — en sådan var den, att han
ej skrev om teater. Hans helhetsomdöme skulle knappast
ha tett sig annorlunda, men han hade måhända tydligare
understrukit och detaljerat sin analys av de poetiska och
intellektuella värdena och deras ursprunglighet.
Det fanns naturligtvis i Levertins temperament
någonting, som över huvud taget icke gick ihop med Strindbergs:
det fullständigt omedelbara har han nästan aldrig haft något
sinne för. Ofrivilligt stöttes han tillbaka, så fort Strindberg
begynte spela på sina robustare strängar. Det var egentligen
1 Jag påminner ännu om vad Levertin säger i artikeln om den
svenska skönlitteraturens utveckling under Oscar II: s regering:
»Det, för vilket Strindberg och hans samtida fingo bestå den
kanske hårdaste kamp med en missledd filisteropinion och en
orättrådig och fariseisk press, som någon svensk skola genomgått,
det är faktiskt vunnet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
