Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre det frenetiskt råa i själva uttrycken, än den
livsuppfattning’ som låg därunder och vilken han fann icke
blott tröstlös men ful och orättvis mot livet, hur stor
pessimist han än själv var. Han hade, såsom jag redan vid fråga
om Bellman och Wallenberg utfört, icke något sinne för det
grova, barocka och våldsamma; men här gällde det dock
något mer: det gällde en natur, vars egen grund syntes
honom besprängd med så mycken simpelhet, att han aldrig
kunde se bort ifrån detta. Och han beklagade ständigt,
att denna egenskap tog överhand över de finare sidorna i
diktarens väsen, liksom att dennes sinne för diktens
fordringar även rent estetiskt slappades och att han över huvud
taget under sin senaste period i verk efter verk lade fram så
mycket till innehållet rent meningslöst eller maniakaliskt
samt till formen godtyckligt och oerhört ojämnt. När Levertin
i allt detta tog avstånd från Strindberg, handlade han
sannerligen icke annorlunda än de allra flesta bland
vederhäftiga samtida litteraturbedömare och tänkte ej
annorlunda än en mycket stor del av allmänheten gjorde och
gör än i dag -— den som så ofta,från teaterrepresentationerna
återvänder otillfredsställd, trots både vilja och förmåga att
erkänna det stora snillet, otillfredsställd över det
fruktansvärda rotandet i människornas sämsta instinkter, över
bristen på helhet och föraktet för konstens krav.1
1 Med anledning av Levertins artikel om »Dödsdansen» skrev
Strindbergs tyske översättare E. Schering till honom ett öppet brev
(redan ovan citerat), bl. a. beskyllande honom för partiskhet mot
diktaren. Härpå svarade Levertin med följande ord, vilka ju
icke innehålla annat än vad han sagt förr men dock såsom
sammanfattning förtjäna avtryckas:
»— — — Det är så långt ifrån, att undertecknad varit eller är
en partisk motståndare till Strindberg, att jag också haft min period
av nästan oinskränkt dyrkan för denne man, som jag ännu i denna
stunds trots alla hans med åren alltmer framträdande brister
betraktar som den rikaste skaparkraft, vilken i min tid diktat på svenska.
Men när man blir intellektuellt fullvuxen och har någon andlig
stolthet, beundrar man ingen längre blint och slaviskt och allra minst
en man som Strindberg, så ovederhäftig som tänkare, så flyktig och
lättsinnig som konstnär, så litet ädel och förfinad som temperament.
Men.även från och med den stunden, då jag icke kunde dyrka hans
verk längre på ungdomens ensidiga och fanatiska vis, har jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
