Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin har haft ett klart medvetande om det
väsentliga också i själva geniet. Han har alltid intresserat sig för
det, alltid erkänt det, med ytterlig nyfikenhet följt det och
sport sig, om det ej skulle bryta fram i den glans han
väntade. Han blev ofta besviken, och därur föddes hans
harm. Men kanske skönjde han icke de stora linjerna i
detta snille, vilka gå fram över verk, som falla och glömmas,
och bestå trots alla invändningar, huru kraftiga och
berättigade som helst. Att klart överskåda sådant är, som
sagt, förbehållet eftervärlden.
»Låt mig få bestyrka det intryck av omedelbar friskhet,
som Edra verser väckt, om de också genom hela sin art
tillhöra ett fält, vilket mina förutsättningar göra mig svårt
att kanske rätt uppfatta.» Med dessa ord bekänner Levertin
i ett brev till Fröding hur främmande han står gentemot
dennes diktning (I: 331). Andra tecken därpå från tidigare
tid har jag i biografin anfört. Den enda recension, Levertin
skrev om Fröding, gällde »Gralstänk». Den går ut från
synpunkten att skalden förirrat sig på ett främmande
område, då han givit sig in i metafysiska spekulationer. Detta
resonemang är iklätt formen av en liten saga, vilken ger
anmälaren tillfälle att symboliskt skildra Frödings tidigare
ett ögonblick glömt bort hans snillrikhet.––––-Sedan dess har jag
måst skärskåda många verk av honom, i vilka genialiteten varit
förklädd i mer eller mindre djupt inkognito, men jag har alltid
sökt tro och antyda, att snillet fanns dolt bakom masken. I stort
sett är det fullkomligt berättigat och logiskt, att Strindberg på äldre
dar vunnit den stora omtycktheten — det är en naturlig följd av
ett ovanligt fruktsamt och idérikt skriftställarskap, som åstadkommit
flera verk av första ordningen. Men intet förpliktar därför till att
ej inför den hänsynslösaste av alla svenska diktare också
hänsynslöst tadla ett mångskriveri så oredigt som de senaste årens. Även
om Strindberg vore tio gånger så stor som han verkligen är,
skulle jag, efter ringa förmåga och till den lilla kraft och verkan
det hava kunde, protestera, när jag ser ljuskämpen från ungdomen
i förbund med mörkrets och vidskepelsens andar, och även om
hans verk vore tio gånger så starka, skulle jag opponera mot deras
mörka helvetestro — ty annat är icke Strindbergs religiositet — och
mot den känslans råhet och den konstens förfulning, som så ofta
vanställa hans arbeten. Loke har Strindberg kallat sig själv, men
den eld Loke gav människan var icke blott förbränningens — den
gav också ljus och värme.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
