Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pathétique, spelad staccato på en prästgårdstaffel i
landsorten.» Denna roliga och ganska träffande karaktäristik
gäller berättelsen »En fallen kung» (sedan i »Osynliga
länkar»).[1]
Studierna i »Svenska gestalter» föregås av en
inledning, som fastställer det väsentliga i författarinnans
uppenbarelse: den sagoromantiska stilens återuppståndelse,
fantasins vidd och »hjärtats enfald» — i ordets stora och
bibliska betydelse — den kärleksdruckna hänförelsen över
människorna och naturen, vilken verkar med nästan mystisk
originalitet, förmågan att få mening i det absurda och
konsekvens i det osammanhängande. Och hennes
författarskap jämföres med den underbara och sagolika trasmattan
i en av hennes berättelser, vilken är en enastående
efterbildning av världsväven, med allt vad den har av
hemvävd och tvivelaktig brokighet. Detta är en av de vackra
och sanna Levertinska definitionerna, vilka kunna varda
grundläggande för andra, som upptaga ämnet på nytt sätt,
men vilka lida av en alltför summarisk form och genom
att icke giva någon ögonskenlig demonstration sakna
förmågan att framkalla en fattbar och linjesäker bild. Han
förstår dock lika väl som alla andra, att »Gösta Berling» är
ett datum i den svenska diktens historia och inleder ett
nytt skifte i svensk vitterhet. När han tillägger: »jämte
Heidenstams tidigare offentliggjorda ’Vallfart och
vandringsår’», så behöver detta ju icke betyda, att han
likställer dessa verk i fråga om vikt och innebörd; att Selma
Lagerlöf är någonting fullständigt för sig i fråga om brott
mot traditionen har han i inledningens första rader
tillräckligt betonat. Men vi minnas å andra sidan hans
hänförda utrop i brevet till Heidenstam om detta »det
första verket efter Heidenstamsk-Levertinsk estetik» med
dess stora legendstil och dess mystiska inslag (I: 307).
Det förefaller blott, som om denna »lilla skolmamsell, som
aldrig varit utom Sveriges landamären» bort tyckas de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
