Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»en så ovanlig begåvning och så rik fantasi», och i en
recension av ett dikturval, »Unga poeter», vilken icke
blivit intagen i de samlade skrifterna, talar han om
Österlings »sällsamt tjusande och soliga morgonhymner». Hur
allvarligt oeh i grund sympatiskt bedömer han ej
Karl-Erik Forsslund (särskilt ingående på livsinnehållet),
Gustaf Jansson, Henning von Melsted, Erik Brogren, Algot
Ruhe, Jane Gernandt-Claine (där uppskattningen dock synes
något överdriven), Hjalmar Bergman (vilken han
förutspår en »poetisk framtid»), Gustaf Ullman. Det är sant,
Levertin uppträder nu knappast mer som den kritiker,
vilken en gång — det var 1898 — karaktäriserade sig
själv så här: »Läsaren vet, att jag är en man, som helst
säger folk älskvärdheter och drar sig för att komma fram
med de obehagliga sanningar, vilka ens samvete som
kritiker ibland ålägger en att uttala.» Han har alltmer
kommit underfund med sin »mission», vilken han
nämner just i sammanhang med Ekelund, och allt medan han
icke nekar sig nöjet att säga älskvärdheter, har han blivit
medveten om sin pedagogiska uppgift och går till den
med en annan säkerhet än förr, nu, när det gäller
ungdomen. Om i några fall det blir knappt med
älskvärdheten — såsom gentemot Hugo Öberg — eller om han
bland mängden av debuterande lyriker i en översikt
behandlade någon med en viss nonchalans, så kan man
knappast förtänka honom det.1 Låt oss i stället minnas
1 Sigfrid Siwertz’ »Gatans drömmare» är föremål för en halv
spalt i Sv. D. den 16/3 1905. Väl för sin korthets skull har den ej
intagits i de samlade skrifterna. Begynnaren tillerkännes
»skaldisk läggning», men han är osjälvständig; han har »en viss känslans
ömhet och naivitet» (något som hos Siwertz hastigt gick över).
»De lidande träden» är en själfull och fin fantasi. Det finns
knoppning och löften. (Denna anmälan torde varit en av dem, som
bragte några unga i harnesk mot Levertin, av vilken i denna
diktsamling för resten finnas nog så tydliga spår.)
Det förtjänar erinras, att under den s. k. Strindbergsfejden
1910 diktaren Bertil Malmberg skrev en mycket vacker artikel till
försvar mot de angrepp, för vilka Levertin då från olika håll var
utsatt (Svenska dagbl. 13/8). — Såsom ett slags resumé skrev dr
Erik Hedén i Tiden (oktober 1910) en undersökning av Levertins
kritik, vilken visserligen tar avstånd från några av Lidforss’ ut
24. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
