- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
395

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till »Fart pour Fart»: »det är min övertygelse, att
människohanden i allt vad den danar medvetet eller omedvetet
inlägger släktets syften och ändamål, och att det är en
konstgjord isoleringsprocess, genom vilken man vill avsöndra
det estetiska från andra mänskliga förmögenheter och
känslolivet i det hela». Det är denna självspegling, denna
den Wildeska estetikens isoleringsprocess, som så starkt
stöter honom — denne för sin egen skönhetskult häcklade
estet! — tillbaka, att han varken går närmare in på
teorierna ej heller på de mångskiftande intryck, som verken
kvarlämna — särskilt synes det mig, att han icke gör full
rättvisa åt »De Profundis». Han ser allt från blott denna
ena synpunkt, det falska i Wildes hela uppfattning, men
berör icke vad där i tillämpningen fanns av skiftningar
eller egenskaper, som kunde bedömas litterärt, oberoende
av teorin. Den »moraliska» orsaken till Wildes öde
behandlar Levertin däremot med försynthet, naturligtvis
förbittrad över den engelska rättvisans tillvägagående i en
sak, som bör falla under psykopatologin och
samhällshygienen.1

* * *

Levertins sista kritiska essay gällde Dmitri
Meresj-kovski. De två första delarna av dennes stora trilogi
»Kristus och Antikrist» intressera honom föga, fastän han
medger många glänsande förtjänster i skildringen av
Lio-nardo da Vincis gestalt. Men med skäl finner han, att
Meresjkovski höjer sig från skildrare till episk förtäljare
först i den tredje delen — huru mycket det än kan förvåna
en västerlänning, att Peter den store blivit den tredje i

1 »Det är svårt för ett bortskämt lyckans söndagsbarn,» säger
han bl. a., »att tro på olyckan, och ingen man, huvudet högre än
mängden, anar, hur mycket hat, som gror kring varje överlägsenhet.»
— Man har anledning att göra vissa reflexioner, när man med tanke
på dessa Levertins humana omdömen minnes, hur den ädle och
ideelle Frangois Coppé, då det var fråga om en adress till förmån för
den i trampkvarnen arbetande Wilde, förklarade att skulle det
gälla djurplågeri, vore han med, men att — »ga manque trop de
femmes!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/swlevertin/2/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free