Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man en gång haft». Han har en oerhörd fond av
livserfarenhet: »Kreutzersonatens» författare har själv varit ett
världens barn, han vet var skon klämmer och var de
ömtåliga strängarna finnas! Och det är denna uppfattning,
han nu finner tillspetsad, något annorlunda och mer
originellt uttryckt hos Meresjkovski och som förleder honom
att giva dennes karaktäristik de superlativaste lovord. Han
bländas av Meresjkovskis jämförelser mellan Tolstojs
fullkomligt hedniska liv och hans bristfälliga kristendom,
applåderar åt påståendet, att allt det äkta, gripande och
ojämförliga i Tolstojs konst stammar ur hans jordiskhet,
»köttslighet», sensualism, och finner att ett bättre facit
ej kan ges av hans diktning än detta, att han är »en stor
skapare av människokroppar och till en viss grad av
människosjälar, nämligen av den del av dem, som är vänd mot
kroppen, mot livets omedvetna, sinnligt elementära rötter».
Mycket av detta är icke annat än en variation på den
enkla sanningen, att Tolstojs konstnärskap vuxit ur helt
andra betingelser än hans apostlagärning; åtskilligt i det
övriga är subtilisering och överdrift, och åtskilligt är sant.
Men den lidelsefullt ensidiga bild, som Meresjkovski givit
av Tolstoj, den har ännu av ingen blivit betraktad som
definitiv, och själv har Levertin glömt, att böcker som »Krig
och fred» icke kunna förklaras därför, att »denne Paulus
varit en Saulus», utan att hemligheten ligger längre bort —
eller närmare till hands, huru man vill taga det. Utan
ringaste betänkande omfattar Levertin även Meresjkovskis
målning av Tolstojs personliga liv: även häri är långt ifrån det
sista ordet sagt, men det är dock knappast sannolikt, att
det skall låta såsom Meresjkovski förkunnat det. Och
Levertin glömmer åtskilligt av vad han tidigare, när det
var fråga om Nobelprisets utgivande första gången, skrivit
om Tolstoj, och som föga stämmer med detta.
Jag tvivlar på, att Levertin egentligen hade en intimare
känsla för det väldiga i Tolstojs diktning. Tydligt ger
han också till känna, att han ställer Dostojevski vida högre.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
