Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktningarna i hans eget land, av konstens slutliga
boskillnad ined hantverket och av de hemkomna svenska
målarnas fortsatta arbete. Lundberg bildar medelpunkten: i
två decennier varar ju också den konstepok, som helt och
hållet behärskas av honom. Hans personlighet, då han till
över åttio år förblev den fina världens porträttör och hans
ateljé dess samlingsplats, föres lustigt och åskådligt fram,
och analysen av porträtten synes fullständig och rättvis,
betonande framför allt konstnärens strävan att vara så
behaglig som möjligt för modellen, särskilt den kvinnliga,
men också den delikata skicklighet varmed han
behandlar sina kritor och den värme, must och prakt i färgen, som
de kunna utveckla. Det är flykt och fart över dessa sidor, i
vilka hela den svenska rokokon ler och skimrar för våra
ögon, och tidens utomordentliga konstintresse, helt och
hållet inspirerat av fransk smak, får en varm och
beundrande hyllning.
Vi äro äntligen framme vid bokens föremål, Niclas
Lafrensen d. y. Detta kapitel är utan tvivel mycket
innehållsrikt, men visar tillika, vilken möda det krävt att
behärska allt det material författaren velat taga med.
Förgäves har Levertin sökt att i alla tillgängliga
handlingar i Paris få en klar bild av Lafrensens liv under
ungdomsåren i denna stad. De spridda notiser han Kommit
över, ge dock en summarisk idé härom. Men författaren
övergår snart till en framställning av den franska konsten vid
denna tid, början av 1760-talet, och särskilt av brytningarna
mellan den gamla riktningen och den nya med sin
begynnande klassicism, representerad ay konstnärer som
Frago-nard och Clodion. Men han för denna strid vidare,
redogör för rokokons fantasilek i kamp mot det nya
verklighetsdraget som tränger sig fram, betonar huru Watteau
parar sin beundransvärda fantasiflykt med ett känsligt
verklighetssinne, hur slutligen Chardin förlänar livsbilden dess
rätta pondus, givande verkligheten i franskt måleri sitt
artistiska burskap och hur Greuze gör sedebilden agitatorisk;
han uppräknar några av de förnämsta illustratörerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
