Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
molieff (Morelli), han ger exempel på de vitt olika
attribu-tionerna, går med ganska lätt hand över den amerikanska
kritikerns djärva hypoteser, likväl framhållande, vid sidan
av skärpan, böjelsen för godtycket, som varit så många
vetenskapliga upptäckares svaghet, men rekommenderar
hans böcker varmt åt alla, som äro intresserade »för denna,
när allt kommer till allt, mest tjusande konst, som
världen sett spira».
Man må lägga märke till dessa sista ord: de innebära
ett slags återtåg från hans tidigare oinskränkta beundran av
rokokon — betygat också genom många muntliga yttranden,
visande t. ex. huru han med tiden hade tröttnat på en
konstnär som Boucher.1
Sin grundläggande initiering i den italienska
renässansens konst hade Levertin dock, som så många andra,
fått genom Jacob Burckhardt. Det var en personlighet,
som ingav honom både högsta respekt och livligaste
sympati — bildningsaristokraten med »ringa eller ingen håg att
mönstra i den stora vetenskapliga milisen med alla dess
menige man och uppblåsta korpraler». I en anmälan av
hans efterlämnade skrifter (1900) har Levertin sagt detta,
karaktäriserande Burckhardts författarskap kort och
träffande, men utan att ingå i någon grundligare granskning.
När han (1898) skriver en nekrolog över Edward
Burne-Jones, hade man väntat att han, med tanke på sin ungdoms
intresse för prærafaeliterna, skulle säga något mer om hela
denna riktning än vad han gör. Men hans beundran för
dess omsättning av medeltida föreställningar i modern form
träder dock tydligt fram. Rossettis små Dantebilder på
en utställning i London »lyste som medeltida kyrkfönster
med en glans av hemlighetsfulla ädelstenar, sådana som
legenderna tala om, glödande rubin och olycksbringande
jaspis, agat, ägnad att göra heliga kalkar av, och safir till
1 Från 1903 är en anmälan av två franska arbeten om
Watteau. Den röjer i alla fall icke någon minskning i hans
uppskattning .av -denne: »enastående är det att kunna omsmälta bitterhet,
kval, hemlöshet och sjukdom till ett fantasmagori av sådan glans,
lust och lycka». Men några dityramber över rokokon innehåller
artikeln ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
