Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in på det kapitlet.» Här vill nu visserligen Levertin mindre
prisa rokokon än komma åt nyantiken, som han icke kunde
med, varken i konst eller i litteratur, och vars blotta
nämnande på den föregående tidens bekostnad försatte honom
i eld och lågor på ett för honom ovanligt vis. Emellertid
må man ihågkomma, att Göthe talar om hur hos Sergel
finns varmblodig ungdom, friskt, starkt och hetsigt lynne,
men visserligen också ett »krasst sinnligt drag, som
förblev starkt under hela hans levnad». Han tillägger även,
att Sergel är långt ifrån den ensidige anhängaren av en
uteslutande antikiserande smak, som man skulle förmoda,
tvärtom, en varm beundrare av de franska barock- och
rokokobildhuggarnas utarbetning av formens enskildheter.1
Och på Langes uppfattning av Sergel passar icke Levertins
utfall mot den berömde dansken. Man förvånar sig att
ej Levertin i detta sammanhang hänvisat till Langes bok.2
Den polemiserar just mot samma uppfattning som han
själv. Lange klandrar svenskarnas betonande av det
Winckelmannska hos Sergel, och hans tolkning av Faunen
(om vilken också Göthe säger, att hela bilden spritter
av liv och är naiv i bästa mening), framställd i en liten
lyrisk berättelses form, stämmer fullkomligt med Levertins.
Han talar om hur svårt det är att definiera Sergels
invecklade psykologi, där stor konstnärlig begåvning
sammanträffade med stark cynism, där det brann en varm, het
själ, en »diable au corps»: jäsande safter meddelade hans
verk eld, energi, ett koncentrerat liv, en sinnlig friskhet.
Täcker det sig icke fullständigt med Levertins
karaktäri-stik ?3
1 I kapitlet om Sergel i Svensk konsthistoria betonar Göthe
ytterligare detta, kanske under inflytande av Levertins kritik:
han talar om Sergels friskt och varmblodigt sensuella temperament
och hans uppsluppna livslust.
2 Lange själv säger sig ha påvisat Sergels ställning till
renässansen och fransk skulptur. Levertin anser att även efter Göthe
det senare förhållandet icke är tillräckligt klarlagt, ja, icke ens hans
förhållande till antiken.
3 Såsom svar på Levertins artikel, vilken stod införd den 9
mars, offentliggjorde Göthe. den 5 juni (av »förekommen anledning»,
ehuru svaret var skrivet omedelbart efter artikeln) ett långt »Öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
