Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskan och hennes tillvaro: Memento parvitatis, minnens
er ringhet!
Till dessa studier är i de samlade skrifterna fogad
en uppsats — tidigare publicerad på tyska i Zeitschrift fiir
bildende Kunst (Bd 15, 1903—04) — över den med Callots
namn betecknade skissboken i Albertina i Wien.
Lever-tin upptar, såsom jag förut nämnt (1: 431 f.), i denna
specialundersökning en av Bouchot redan framkastad
hypotes att skissboken härrör från Callots elev Stefano della
Bella, och han styrker den med en grundlig
detaljprövning av de båda konstnärernas maner samt särskilt av
Stefanos teckningar, vilka han lärt känna. Det är en rent
teknisk undersökning av mycken vederhäftighet.
Levertins studier över Callot hava allmänt tillvunnit
sig ett högt erkännande.1 I visst avseende stå de även
främst i hans alstring på konsthistoriens fält. De behandla
ett inskränkt ämne, men hava därigenom bevarat en stark
och välgörande koncentration, och den vidsträckta
kännedom av genrens konst liksom av andra kulturhistoriska
och politiska förhållanden, som där beröras, breder sig
icke ut i det måttlösa. En sakkunnig, överlägsen
granskning av konstnärliga egenskaper förenar sig med en
genomträngande uppfattning av verkens innehåll och
sammansmälter därmed till en helhet, uttryckt med styrka,
stundom med patos, alltid utan överord. Jag måste lämna
därhän, om allt i förstnämnda avseende är sagt: det tyckes
mig, som vore man hågad att lära känna någonting ännu
närmare om de hemligheter i själva det konstnärliga
förfarandet, som göra dessa mikroskopiska figurer så
märkvärdigt gripbara och levande. Just denna av Levertin själv
så ofta betonade realism hade man gärna haft närmare
karaktäriserad — liksom måhända också »drömmaren» hos
Callot. Men oberoende av dylika anmärkningar har denna
undersökning sitt mycket stora värde: den är skarp i iakt-
1 Jag är icke i tillfälle att undersöka, om den tyska fackkritiken
ägnar översättningen av dessa studier (av M. Franzos, Minden 1911)
någon uppmärksamhet. Det första kapitlet var avtryckt i Zeitschr.
f. bildende Kunst N. F. Bd 23, 1911 — 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
