- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
464

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hört honom säga förut, bekännande sig som en
»lidelsefull dyrkare av den poetiska formen, d. v. s. anseende att
tanke och form äro i dikt oskiljaktiga som själ och kropp».
Men det finnes två former, den inre och den yttre. Den
förra är det individuella i den konstnärliga gestaltningen,
den speciella formulering en diktares fantasi måste giva
hans stämningar och syner, hans tankar och drömmar.
Det är allt, som skiljer hans språk från andras, ordval,
välklang, kolorit — »allt det som är uttryck för det i
diktarens själ, som just tvingar honom att dikta», tillägger
han med en kanske icke fullt klar vändning. Den yttre
formen är allt det mekaniska, språkriktigheten,
kompositionen, metern. Brott mot den inre formen är det som
kritiken skall beivra: att diktaren tagit sin sak för lätt
och förfuskat ej blott formen, utan också sin bild och sin
idé. Härmed är icke felaktig språk- och versbyggnad
försvarad. Ju mer fulländad även den yttre formen, dess
bättre. Hos en del skalder råkar språkets yttre korrekthet
aldrig i strid med den inre formens behov. Det kan bero
på alldeles särskild och utomordentlig språklig genialitet,
som hos Fröding. Men som hos honom kan det också
bero på temperamentets art och fantasins konstruktion:
en poet, som till anläggning, sinnesart och idévärld står
de breda lagren nära, följer också närmare det allmänna
och gängse språkbruket. Språkliga ovanligheter och
anomalier hittas ej sällan hos poesins enstöringar och fantaster.
Subjektiva diktare ha subjektivt språk, »och åtskilliga
besynnerligheter motsvara här personliga egenheter».
Språkets lagar äro dessutom föränderliga, och skalden är ofta
föregångsman och nydanare. Än en gång värjer sig
Le-vertin till sist för att vilja ursäkta språklig slapphet och
självsvåld, och slutar med följande vackra rader, vilka
kunna jämföras med hans dikt »Moderspråket»: »Vem kan
vara mera mån om ordets helgd än skalden, för vilken
ju språket är det första och sista, det heligaste av allt,
instrumentet som han spelar på, slagrutan, med vilken
han hittar livets och sitt inres dolda källsprång, den kost-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free