Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete och gemensam för alla, till vilka dikten riktar sig,
icke får godtyckligt undergrävas. Levertin fann, på äkta
romantiskt sätt, i »det dunkelt sagda» någonting mystiskt,
stämningsväckande, och han bestred riktigheten av Tegnérs
sats att det skulle bottna i »det dunkelt tänkta»: eller
rättare, han ansåg, att vad den vanliga läsaren fann dunkelt
sagt kunde vara innehållsrikt och fylligt nog, fastän det
icke genast uppenbarade sin mening för varjom och enom.
Denna farliga teori omsatte han tyvärr stundom i praktik
på ett sätt, som icke var ägnat att förvärva den några nya
anhängare.
Av större betydelse är den polemik Levertin i frisinnets
namn förde mot Ellen Keys angripare C. D. af Wirsén,
som granskat författarinnans »livsåskådning och
verksamhet» i en broschyr, och en anonym, men genomskinligen
av den nyss behandlade »kriarättaren» författad anmälan
i Aftonbladet (hösten 1900), vartill anslöt sig något senare
(febr. 1902) en uppsats med anledning av professor Vitalis
Norströms skrift om Ellen Keys »tredje rike». De två
första artiklarna hava en helt annan ton än den tredje:
de påminna om Levertins ungdomspolemik men också om
de starka argument han använt mot lektor Linder. Den
första är en slutuppgörelse med Wirséns kritik. Utan att
tveka betecknar Levertin denna — där den trots alla
löften att undvika personligheter nu åter framträder lik sig
från förr — såsom innehållande hela den övliga apparaten,
förvrängningarna, den högmoraliska advokatyren, den
ofördragsamma och sterila dogmatiken. Det utlovade
undvikandet av personligheter karaktäriseras genom citat
såsom »väderhona» och »patentfjolla» samt en antydan om
»efterblivna kartan».1 De punkter, vari angriparen har rätt,
1 Det första uttrycket användes i broschyren dock icke direkt
på Ellen Key, men har, såsom gällande hennes ideal (i Wirséns
föreställning), dock sin tillämplighet. W. säger: »Men huru skulle det
komma att se ut i världen, om man eller kvinna, så snart de hos
varandra upptäckte kanske rätt stora brister... bröte förbindelsen?
För dylika ’väderhanar’ eller ’väderhonor’ utan hållning och allvar
bevare oss milda makter!» (s. 21). Däremot är det andra nog så
direkt: »Det finnes patent-fjollor, som inbilla sig att sitta inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
