Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat. Det är hennes rena, ädla vilja och hennes blanka
mod, hennes personlighets friska och impulsiva ärlighet,
den allomfattande värmen i hennes natur, som så ofta
förlänar hennes ord sommarens livsvänliga fullhet.»
De som talade om Levertins »vänskapskritik», kunde
här med god vilja hava fått ett argument. Men det har,
såvitt jag vet, icke blivit använt, och detta bevisar bäst
att man insett, hurusom Levertin var en av dem, vilka
kunna vara mycket stränga mot sina vänner och öppet
vidgå, att de icke komma överens med dem i väsentliga
stycken, men när de utsättas för orättfärdiga anfall, träda
upp för att tillbakavisa dessa och fyllda av vänskapens
varma rättvisa framhålla de stora och de missförstådda
egenskaperna. Detta är mindre vanligt än man skulle tro.
I artikeln »Frisinne» — rubriken vald med tanke på
den omsvängning som ägde rum i Aftonbladets litterära
hållning efter det tidningen köpts av G. Retzius — tillägger
Levertin härom: »Vad vi ensamt kräva för Ellen Key,
liksom för alla andra andliga, litterära och konstnärliga
kämpar i vårt land, är personlighetens rätt i dess fulla, hela
utsträckning, personlighetens rätt att tänka, känna, skriva
och uttrycka sig efter sin natur och att efter sitt väsens
behov få realisera och strida för sina ideal! Det är klart,
att gensagor icke skola utebliva: men vi kräva av dessa
gensagor samma ärlighet —- samt också något av den
talang, som prägla hennes skrifter.»
I en ton med viss klang av svikna illusioner skildrar
Levertin det skede i Aftonbladets historia, då ungdomen
med glädje och förhoppningar samlade sig kring tidningens
nye ägare, men blott för att konstatera, att den farit vilse
och att det var med tidningen som Strindberg säger om
människorna: de bliva dåliga när de bliva gamla. Man
menade med frisinne olika saker: de äldre menade några
politiska paragrafer, de yngre menade »fritt sinne inför
liv och personligheter, fritt sinne inför tanke, dikt och konst,
fritt sinne inför allt som mötte och föreföll». Denna
teckning av en episod i den fordom så inflytelserika tidningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
