Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillämpa dem på aktuella förhållanden. Även om hon icke
kan göra helhetskonstruktioner som hennes granskare, kan
han icke heller »skänka sina satser den tillvarons
passio-nerande eld och värme», som utmärka hennes verk. —
Hela andra avdelningen är en polemik mot Norströms
fattiga och nästan föraktande uppfattning av konsten,
och Levertin visar med första hands citat, huru granskaren
farit vilse i fråga om tolkningen av Aristoteles’ estetik.
Han godkänner själv icke Ellen Keys radikala omflyttning
av etiska värden till estetiska, men han försvarar varmt
och utförligt skönhetsbehovets rättmätiga plats i livet,
såsom det i modern tid alltmer tränger sig fram. Han
visar det oberättigade i att mot detta behov sätta upp de
Kantska plikt- och viljebuden, emedan det sitter lika djupt
inne i mänsklighetens väsen och når lika högt upp som
något annat av jordens ideala krav — eller att mot Goethe
och Ibsen sätta upp Helmholtz och Edison eller mot Brand
telefonen! Här faller Levertin en gång ur sin eleganta
ton, när han — visserligen mycket berättigat — med ett
av sina omtyckta slagord utropar: Halmstadlax och piano!
Till slut följa ännu några erkännande satser om
djupsinnigheten, allvaret och överlägsenheten i diskussionen av vissa
Ellen Keyska teorier.
Hela uppsatsen är ett exempel på, huru förnäm och
saklig polemik kan förenas med betonande av mycket
olika åskådningssätt.1
Sakliga, ehuru med skäl mera överlägsna i tonen äro
artiklarna om »Konst- och Vitterhetsakademien», riktade
mot Klas Fåhraeus’ skrift »Perpetuum mobile». Oaktat
långt från att vara en vän till något akademiskt system,
1 I en broschyr. /’Radikalismen än en gång» (1903, sedermera
omtryckt i Tankelinier 1905), svarar Xorström på en punkt i
Levertins kritik, vilken rörde de olika sidorna av radikalismen, dess
vetenskapliga objektivitet och dess lyckotrånad. som Levertin fann
att Xorström alltför mycket förblandade, emedan dessa drag sällan
finnas förenade hos en och samma person. X. säger, att Levertin
själv gör en alltför radikal klyvning av radikalismen och utlägger
en teori om historiska omdömen, vilken, om ock annorlunda
motiverad, är mycket nära släkt med Levertins egen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
