Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillgodoser en bildad publiks krav. Men man önskar, att
den dramatiska teatern fortfarande »skall sprida över vår
huvudstad den ideala världens starka luft, de stora
passionernas och de starka känslornas förfriskande vinddrag»,
och man vill icke nöja sig med att den »i grå förflackning
glömmer sin forntid». Levertin påminner om de utmärkta
krafter teatern förfogar över, om de oförgängliga
karaktärer, den stora repertoaren erbjuder och vilka för
varje generation antaga nytt liv, om de framgångar som
vunnits med klassiska stycken, om teaterns uppgift att
för den stora mängden »öppna grindarna till poesiens
sön-dagsriken» och icke nedsjunka till att »blott bestrida en
tanklös publiks borgerliga och innehållstomma aftonnöjen».
Just bland denna allmänhet skall teatern skapa en
förstående estetisk opinion, de verkligt finbildade och
fantasi-begåvade kunna utan scenens hjälp inrätta åt sig en
»läsningens och drömmens skådebana», där de låta uppföra
växlande spektakel allt efter stämning och önskan — härom
är en vacker sida inskjuten — men en sådan är öppen
för färre än man tror.
Erfarenheten har visat, säges det, att man icke kan
undgå den tanklösa publikens fordran på »borgerliga och
innehållstomma aftonnöjen» och att Levertins och så många
andras krav icke kunde upprätthållas. Jag tror dock,
att han så gott som i varenda punkt har rätt, icke blott
från rent litterär synpunkt, men också från den av
publikens psykologi. Det har visat sig överallt, där det
finnes god teater: varför skulle det i längden icke visa sig
i Sverige?
Jag har tidigare citerat det anmärkningsvärdaste
Le-vertin säger i sin korta översikt av skönlitteraturen under
Oscar II :s regering, och påminner blott om
minneshyll-ningen till två bortgångna kvinnor, Anne-Charlotte Leffler
och Victoria Benedictsson. I en annan överblick, »Vid
sekelskiftet», ger han i stora drag ett perspektiv över allt
det slöseri av väldiga och varandra motsatta andliga
krafter som utmärker adertonhundratalet och gör det jämförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
