Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiker, bjuder på ett tillskott, vilket deras verksamhet
icke på samma sätt äger: han är å ena sidan i högre grad
den exakta forskningens man än någon av dem, och å den
andra är hans gärning som diktare av relativt vida större
betydelse. Vilket allt naturligtvis gör det än svårare att
sammanfatta en helhetsbild.
Hela Levertins alstring — om jag undantar de rent
vetenskapliga arbetena, i vilka likväl också spår därav
kunna skönjas — rör sig mellan två poler: vi kunna för
korthetens skull beteckna dessa med namnen romantik och
positivism, dem han så gärna själv använder. Till den
senare drogs han av sin samtids och särskilt sin ungdoms
hela riktning samt av sin orubbliga vördnad för den
vetenskapliga forskningen, vilken han ansåg hava nått sitt
högsta uttryck i naturvetenskaperna och den på dem fotade
filosofin. Detta framträder helt visst såsom ett starkt
patos i hans historiska och över huvud taget hans
intellektuella betraktelsesätt. Hans beundran för den positiva
vetenskapen lät honom förstå vikten av dess metoder,
ehuru han själv icke i sin forskning, i strängaste mening,
tillämpade dem; den gav honom forskarsamvetet och värjde
honom för allt löst teoretiserande. Den hade redan i hans
ungdom rustat honom med en kritik i förhållande till de
största frågorna, vilken han alltid höll vaken; den riktade
hans sympatier mot en naturlig världsförklaring, ehuru
han, såsom jag sökt visa, av sin romantik hindrades att
hänge sig åt ensidig materialism. Allt detta var lika fullt
mera abstrakt, ty i läggning och åskådning stod han
den andra sidan, den romantiska, vida närmare. Men den
vetenskapliga uppfattningen sprängde in i hans romantik
ett i bästa mening modernt element, som vida skilde denna
från tidigare eller senare romantiska överdrifter och
onaturligheter: och så lyckades det honom att grunda sin
livssyn, sin dikt och sina konstnärliga krav på en förening
av väsentliga värden i de två åskådningar, vilka växlat
med varandra så länge världen stått. Förening — ja, såvitt
en sådan kan tänkas: låt oss kanske hellre säga en natur-
31. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
