Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis icke metafysiskt sammansmält men dock följdriktigt
tillämpad dubbelsyn, vars fält av honom själv betecknades
säsom det mystiska och det verkliga.
Dock, romantiker var han innerst i grund och botten.
1 själva arten av hans romantik förråda måhända vissa
egenskaper hans ras. Jag tror icke så mycket det
praktfulla i syner och språk, ty det återfinnes ju även hos andra,
både hos Jacobsen och Flaubert; kanske mer hans mörka
patos med de vida och vemodiga, drömmande och
längtande blickarna över livets länder, där aldrig någon
grönskande strand skönjes, kanske också den djupa glöden i
hans lidelse med dess starka, men aldrig förfulande
sensualism. Orätt vore det likväl att helt återföra hans
romantik på detta hans österländska ursprung. Romantiker äro
vi alla, vi nordbor; längtan och dröm bilda den lätt
åtkomliga stämningsbottnen i vår varelse, känslan ligger så
nära, ofta så alltför nära förståndet då det gäller att
styra våra handlingar, och ett litet, ljust och ljuvt
svärmeri fyller så snart även de kallaste med sin lockelse till
utflykter från en torr verklighet. Svenskarna äro kanske icke
de minst mmantiska, trots handlingskraft och praktiskt
sinne: man må blott minnas, att deras allra största realist,
Strindberg, varit den som i nyaste tid allra djärvast låtit
dröm och fantasteri spela i sin diktning på gamla, som
man trodde för alltid tystnade strängar. Jag har tidigare
antytt, vilken romantik det bodde i hela Levertins
personlighet — visserligen en mycket annorlunda färgad, än den
vanliga lätta svenska. Han var också romantiker ej blott i
sin diktning. Han var det genom sin dyrkan av konsten
såsom en livsmakt och en lösare av stora problem lika
mycket som någonsin vetenskapen. Men han fantiserade
icke härom som de tyska nyromantikerna, han förföll icke
i en ensidig kult av formen, som en del av de franska.
Han bevisade vad han påstod genom att vädja till
världs-diktningens mästare, och konstens plats i kulturlivet
belyste han otaliga gånger i dess förhållande till andra
samhällsföreteelser under olika tider. Sin »romantiska idé»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
