Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängde med hans benägenhet att, såsom jag nyss framhållit,
betrakta de historiska företeelserna från ett slags
utsiktstorn, såsom en rinnande flod, vars lopp man gärna följde
så långt ögat kunde nå och vars krökningar det var nog att
anteckna, utan att man ständigt behövde göra reda för
strömdragets virvlar. Detta perspektiviska
behandlingssätt tillämpade han även på de enskilda gestalterna, och
därav kommer det, att de så ofta framställa sig mer typiskt
än individuellt. Själv väjde han ju icke, när det gällde,
för detaljarbetets möda, och hans begär att sätta sig in i
det ämne han sysslade med, förde honom, som vi sett, till
de vidlyftigaste studier; hans begär att tränga till
sanningens innersta kärna var den äkta vetenskapsmannens.
Denna böjelse för det summariska hade också sin
vetenskapliga bevekelsegrund, behovet att sammanfatta
resultaten av detaljforskningen i allmänna vyer. Men däri
blandade sig, såsom nyss framhållits, en viss estetisk
benägenhet, och denna framträder än mer i det livliga
strävandet att avrunda formen, göra perioderna fylliga och
rymmande och därigenom liksom dölja detaljforskningen
och lyfta det hela från dess tråkiga sfär.
Båda dessa egenskaper äro mycket franska. De höra
till det andliga förråd Levertin hämtat ur beröringen med
fransk kultur. Denna var hans civilisatoriska ideal, och
helt visst har det efter den gustavianska tiden icke funnits
någon svensk författare, som varit lika hemmastadd i
densamma och vars hela verksamhet så fått sin prägel av
dess anda. Till den grad tillägnade han sig också i yttre
mån vad han läste på franska, att, fastän han icke var
stark i språket och nästan alltid skrev sina citat oriktigt,
hans sti! därav bar alldeles otvetydiga spår: hans talrikä
konstruktioner med ett adverbial i början av satsen äro
direkta franska efterbildningar, och han kan skriva ner något
så osvenskt som: »vi äro 1768». Helt visst har heller ingen
annan svensk så varmt inför svensk publik talat om fransk
bildning som Levertin i sina föreläsningar och sina skrifter.
Denna beundran och denna sakkunskap omfattade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
