Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lians brytning med tendenslitteraturen och dess praktiska
uppgifter så förestavade den senare hans gränslösa
vördnad för allt tankearbete, oberoende av dess omsättning i
annat än abstrakta former. »Tanken för tankens egen
skull,» den satsen har Levertin till fyllest underskrivit, när
han hänfört skildrat Pascals strider i tänkarcellen, vilkas
resultat var papperslapparna med hans »Pensées». En stor
andlig ansträngning syntes honom ett mått på högt utvecklad
mänsklighet. Dess tillämpning var en bisak. Den
intellektuella kampen gav sin klarhet åt själen, och när denna
tankens luttring stod i förbindelse med en brytning i hela
personlighetens liv samt till sist kröntes med harmoni mellan
båda, då tedde den sig mest överväldigande men också
skönast —- såsom hos Thomas a Kempis, Augustinus, Pascal.
Dock, varje överlägset handhavande av intellektets vapen
gör Levertin glädje, han njuter och bländas när han ser en
Renans eller en Anatole Frances dyrbart inlagda klingor
blixtra i solen — men naturligtvis vet han att göra skillnad
mellan dem och de andra, just nämnda. Vetenskap och
forskning hava för honom sitt berättigande i sig själva,
pragmatismen är honom främmande, sanningssökandet med
uppbjudande av den största möjliga intellektuella
ansträngning, det är, vare sig det rör stort eller smått, ett mål som
är högt nog, ja det högsta.
Det hör icke till det tacksammaste att försvara en
dylik intellektualism i närvarande stund, då
naturvetenskapernas värde främst uppskattas efter deras tillämplighet
på krigsindustrin och kulten av andliga ting för deras
egen skull fördömes till och med från akademiska katedrar.
Härom må icke heller tvistas: men vad där även kunde
finnas ensidigt i Levertins dyrkan av den rent intellektuella
verksamheten, säkert är, att hans övertygelse om sådana
andliga värdens vikt, hans aldrig slocknande hänförelse
när han talar om dem, hans eget personliggörande av det
bästa i dem, att allt detta har uppehållit medvetandet om
den högsta intellektuella kulturs betydelse i en tid, då den
skymdes av så mycket annat. Det vore icke märkvärdigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
