Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Nils Månsson
naturliga tvett kunde ej unng att finna något förne-
« drande deri, att tvi, som af tvära fäder ärft byggnader
och inrättningar för milliarder, frän den herrliga Slotts-
byggnadeu pä Agnefit till den minsta stenhtvalfskyrka i
Skäne och klipplvägg i Norrland, ej skulle blygas att
i fall tvi ernade göra nägot för tvar efterwerld, ställa
det fä, att äran skulle tillfalla of;, men kostnaden drabba
tvära arftviugar. Men han förfäcktademyutbestämningen
säsom bäde nyttig ocb nödwändig, anseende den böra ske
i sammanhang med en myntförbättriug. Att alnen skulle
wara, ett ar, ett qwarter längre, ett annat är, ett qtvarter
kortare, dömdes mindre skadligt än ett tvacklaude penninge-
tvärde. Han tville blott ej att den fattige skulle betryg-
ga den rike att härtvid ex penningemanueu kunde fä uägon
lindrig känning. J fragan om "72 §." följde han en
äberopad sakkunnig. Greftve Schwerin hade i Utsiotten
yttrat, att Grundlagsförändringen ej tvore af behoftvet
påkallad, emedan tillräcklig säkerhet derförutan förefun-
nes. Der han ej sjelf klart insåg allt, kunde han tvis-
serligen nägon gäng följa en annan och malde dylika
som det egnade en man af förstånd En person, hivars
tankar wore rök, mätte ha ord af blirt och strida i sam-
ma led som Nils Månsson, han malde honom likwäl
ej till sitt föredöme. Man hör honom deremot äberopa
män af den grundliga insigt och orubbliga kärnkraft som
Prostarne Doctor Stenhannnar och Grefwe Schwerin,
men till desse ytlige, som bli statsmänisamma stund de
öftvergä frän hofrvets lekar till motständsmännens fältlef-
nad, till desse, "som stampa med oppositionens träben
pä sin bänk, sedan de afbrutit de smidiga sprättbe-
nen i hoftrapporna," hyste han, säsom Siveuska folket i
allmänhet, föga förtroende. Men dä han någon gång
Ivar VlvillrädigV bekände han det och deltog ej i om-
röstningen. Aftven nu mäste han motsätta sig hivad
som skulle gälla såsom frisinnadt för dagen, oeb man kan
då tvara säker, att det tvar hans wälwilja för den fattige
som ledde honom. J tvalet emellan penningemaunens
och de omyudigas fördel, dä man stred rörande den tysta
sörmänsrättem gick han pä den stvagares sida, ’—’oförmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
