Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta personliga forskningskraftør sa, att deras bemödanden»
ehuru ihärdiga och nitiska de äfven mången gång fira,
dock blifvn mer eller mindre betydelselösa. Det är endast
den högre intellectuella kraft, hvilken vi kalle snille, som
formår segra deröfver och det är just genom denna se*
ger och den positiva till det väsendtliga i
phænomener-nes verld framträngande forskningsande, hvilken
derige-nom utvecklar sig, som det vetenskapliga snillet
ådaga-lägger sin egen verklighet. Väl träder det fram under i
t^enne ifrån hvarandra afvikande utvecklingsformer, af
hvilka den ena har en öfvervägande speculativ oqh den
andra företrädesvis en empirisk character; men
skiljaktigheten emellan dessa stiger dock aldrig till den grad,
att den genomgripes af eller befordrar den verkligt
fiendt-liga söndringen emellan forskningens begge sidor. I den
gamla och ännu i våra dagar fortfarande partistriden
e-melian dogmatism och empirism kan således icke någon
verklig snillekraft deltaga, utan att förlora sin
ursprungliga betydelse och sin förmåga att befordra vetenskapens
sanna ändamål. Att göra forskningens positiva kraft
gällande och derigenoni upphäfva den söndring, som
genom de negativa krafternas* stegring oupphörligt förnyas 9
utgör tvärtom snillets stora roll i vetenskapernas historia,
ehuru de personligheter, som varit den fullkomligt
trogne, beklagligen äro få. Till dessa få hör Sydenham
och den character af empiriskt snille, hvilken den
medicinska forskningen i följd af sin egenartade
beskaffenhet, måste fordra af sina ypperste, tillkommer honom
i högre mått, än någon annan, hvars minne våra häfder
förvara, med undantag måhända af Hippocrates sjelf,
men denne, omedelbart utgående ur Æsculapiitjenstens
esoteriska cultur, har i förbigående sagd t en så
egenartad character, att han svårligen med någon af sina
efterföljare kan anses jemförlig, utan måste betraktas för
sig. Man kan täl å ena sidan med skäl påstå att
Sj-deahaui är vår mest speculative patholog, men haps spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
