Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lW
irtnehäller Täl étt sttfirt hopfr^ hiMn itaÄöfcltt ’ b«£ man
sfcftl* att anse dess grundtanke* för faftsk, och den har
mer Ön en gång ofördelaktigt i ii vetta t på MecHcitient
både ntöfning odh forskning, i dét deh k ena&hfcm
alstrat misstroende till fhérapiens vetetfskdpKgftptffiriper,
orch å den andra hilerft forskningén på iirrtftjg^r, titider
rfet den ofra nog giftit understod åt både ytKgä, falska
och Vldsképliga nienftigar. För att‘(terj>fi‘ åberopa ©tt
exempel, drhirftr jag om, att under dén titt guajacumf
ansågs; såsom det sökraste och* kraftigaste medlet emot’
sjphilis, hctik hös många gällde såsom betis på denim
sjukdoms Westmdiska ursprung, enVedan der låkmédlet
fndns, äfven sjukdomen måste hafvft uj>pkömniit.
mentispraeparandis mekliea eernitnr peritia.qtfam in i is sel i gr n dis
adpropriandisqnc, quae Natura suo ignc elaborata alque evecla,
liberali ma ny porrigit. Id tantum nobis ngenriuin rostat, ut
Medicamen-ta interim formum reducnfrtnr, qua vel cintimlcm su b sta«) t ia, v«l
såtern yis $t cflicacla melius corporibus nostris impertiri queat.-
— —C. p. >5Ö4. Denna sednare citation är af historiskt
interesse. Dén Sr ;étt flirstar flir den ch«usi*ka åaigten *f pliarmacologW»,
och således en raU protest emot deu princip, hvilken Paracelsus så
kraftfullt yrkade ncli som ligger till grund för den nyare och
verkliga phrirraäéien. DeAua princip består nämligen deruliy att de
kraf-ter,Kvilk^i un turkropp arne, de må vara af hvilken beskaffenhet som
helst, innehålla till botande af sjukdomar, äro i dc sednares naturliga
sWt$k häfamad? nt derris mateTiella substrat, o<*h det åligger riåicde#
konsten, att ifrån denna deras naturligen förtryckta ställning befria
dem och derigenom utveckla dem till full intensitet. Att Sydenbam
i drnnasin förkärlek PBr deu ulassiska föritålderns svagare itisigt uti
läfeémftdtais rerkliga betydelse öcfr i slft åerifrån härrörande liat emot
P nr a c«l*i, åtminstone uti detta afseende obestridligt välgörande
reform^ bar alldeles orått, kan väl nnmerA icke en gång skttas i
fråga. Att phatmacien, likasom allt annat menskligt, genom sina
idka-res ”perversa sedolitas”, mångcti gång bllfvrt ledd på afvägar, bör
icke åberopas emot dess prinéip och sanna tendens, ty ett sådant
förfarande kan med likri skäl användas emot hvilken forskningsart som
helst, och fuflstärtdigt full följd t skulle det således komma att ogilla
dem alla. Deremöt syrtes mig 8ydenhnms varning emot det
intrång, htnrigenom; pliarmacien återverkat på therapien och hindrat*
ntrécklingén rif dess grundsatser vara santi och värd att behjertas
äf-Ten i våiS dagar. Jag anser mig dock böra erinra, det 8ydenhnra
ioke alltid yttrar samma Stränga motiiljfl emot pbarmacien och dess
præparater, och åheropdr såsom bevis derpå, hvad som sfiges L.
C; pi S4 oth p. 410. " " ^ ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
